Här kommer ett långt inlägg från en mycket sårad fru till en porrmissbrukare. Det gör så ont att jag inte vet var jag ska börja.
Jag träffade min nuvarande man för ca 5 år sedan. Han berättade nästan genast åt mig att han har ett porrmissbruk (han har även en bipolär sjukdom som jag tror att kan ha inverkan?!). Jag blev självklart ledsen och lite oroad över situationen, men jag trodde att hans porrbehov skulle försvinna då han fått en riktig flickvän. Det gjorde den inte, så vi var överens om att avsluta hans internet.
Jag har alltid haft en svartsjuk och ältande läggning så frågorna och ältandet blev mycket. Grälen var många och dom spårade ur. Mannen ljög att han var fri från sitt missbruk, men en tid senare godkände han att han fortfarande ibland fantiserade om porr och onanerade. Han hade även ljugit om andra kvinnors utseende och hans känslor för dem. En lång och jobbig period började. Men mannen försäkrade mig om att porrens tid var över.
Småningom flyttade vi ihop och vi grälade fortfarande angående mitt ältande, men hans porrproblem fanns inte längre iallafall. Jag ville och vill vara den enda kvinnan för honom och den finaste, snyggaste. Lögnerna blev många.
Självklart förstår jag innerst inne att man kan känna attraktion även till andra då man är i ett förhållande och att andra kan ha vissa saker snyggare, även om jag inte vill det. Frågorna och ältandet, säkert även lögnerna var många nu.
Iallafall blev jag gravid och nu visste vi att vi behövde satsa på riktigt på vår relation. Mannen intygade mig att inga porrproblem och lögner fanns. Jag började äta en medicin som verkligen hjälpte mig att älta mindre och gick i samtal. Vi gifte oss och köpte hus strax innan dottern föddes. Lögnerna var många.
Nu, ett par år efter giftermål och dotterns födelse trodde jag att vi hade det bra. Visst kom mitt ältande upp ibland och jag frågade om andra kvinnor, vilket förstås ledde till en del lögner. Lögnerna har även gällt andra saker pga rädsla för min reaktion. På ett sätt kan jag förstå det, men ändå gör det så ont.
För någon vecka sedan märkte jag att mannen verkade konstig vid en diskussion. Efter att jag bokstavligen tvingat fram sanningen ur honom fick jag reda på att porrfantasierna inte haft något längre uppehåll, han har fantiserat utan internet tills den dagen då jag gav honom en dator med internet då jag litade på honom. Då började han gå in på porren igen. Numera har han även telefon med internet.
Han tänder på att bli nedvärderad, men inte om jag skulle göra det. Det är endast en fantasivärld för honom. Då jag jobbat har han till och med lyssnat på porr med sina hörlurar då dottern gjort annat. Han försäkrar mig om att han inte gjort något annat än lyssnat så länge dottern varit vaken, att han sparat onanin tills hon sover. Vet inte om det är sant, men hela situationen känns så bisarr. Han har ibland farit ut och köra för att lyssna på porr ifred eller till och med cyklat och lyssnat. Han har även lyssnat då han varit ensam på jobb. Han är alltså väldigt beroende.
Han har nu fått en medicin sertralin för att dra ner på sexlusten och tvånget, har någon erfarenhet om detta kan hjälpa?
Han har även godkänt att han blivit tänd av att se människor på stan som vi sett senaste tiden. Han påstår dock att han inte brukar tända på människor han ser på stan, utan att det börjat nu när han lagt bort porren... Kan det stämma?
Jag vet inte längre vad som är lögner och sant. Jag står inte ut med att han onanerar till andra eller ännu mindre med att han tänder på folk vi ser på stan.
Jag ältar självklart mera igen och min svartsjuka är värre än någonsin. Vilket jag tror att leder till mera lögner. Fler och fler lögner har kommit fram efter "förhör" senaste veckorna.
Finns det något hopp för vårt äktenskap? Jag funderar på skilsmässa, men stannar kvar pga dottern ännu. Mitt hjärta är krossat. Vi är båda troende kristna, men inget känns längre bra.
