Nu har det gått 9 månader sedan jag upptäckte att jag blivit lurad och sviken i tio års tid (hela vår relation). Skräck och ångest präglade hela min sommar. Bilder av dokumenterade övergrepp och småtjejer i fotbollskläder osv. Har fortfarande ångest men har ändå klarat av att sätta mig över detta . Det är bara så himla gubbigt att hålla på med detta och sedan impotensen (porrskadan) som kommer på köpet. Det är inte synd om honom och inte om mig heller egentligen. Det är människorna som utnyttjas och tvingas in o detta det är synd om. Tänker ni missbrukare på dem ibland? Har ni egna barn?

Hej Carro,
tack för ditt inlägg! Jag är ledsen att höra över hur du fått kämpa med skräck och ångest. I den engelska litteraturen kring porrberoende talar man om "betrayal-trauma", dvs att den som lever med någon som missbrukar porr kan uppleva ett svek och tillits-trauma när hen får kännedom om sin partners missbruk. Jag hoppas att du får omge dig av det stöd och den omsorg som just du behöver.

Så till din fråga. Min erfarenhet när jag samtalar med män som kämpar med porrmissbruk är att de allra flesta har en medvetenhet kring utsattheten och utnyttjandet av de som befinner sig framför kameran. Många känner också skam, skuld och äckel över det de konsumerat. Utan några andra jämförelser, så är det lite som en rökare som vet att det är skadligt och leder till cancer, men fortsätter att röka ändå. Den som kämpar med porrmissbruk kan både veta om att den bidrar till en fruktansvärd industri som hänsynslöst utnyttjar kvinnor, och samtidigt "inte veta om det" på ett annat plan.

Vägen ur ett porrmissbruk brukar oftast innebära att först få bli mött med förståelse för att bryta skammens cirkel. Längre fram i processen, när skammen bearbetats, brukar det oftast innebära en vilja att ta ansvar för sina handlingar och för sin skuld. En del män jag mött har egna barn, där en del av drivkraften varit att vilja bli en god förebild för sina barn, genom att ta tag i sitt eget missbruk.

Jag skriver inte detta för att bortförklara ansvaret hos den som missbrukar porr. Det jag skriver är tänkt som ett sätt att beskriva, utifrån min erfarenhet, hur det kan vara för oss som har kämpat eller kämpar med ett porrmissbruk. Det fråntar oss inte ansvaret för våra handlingar, tvärt om. Men precis som Trasig skriver, så har jag mött fina, kärleksfulla män som verkligen vill bli fria från sitt missbruk. Vägen till att bli ansvarig, går oftast först via att få tala om och prata om sin situation precis som den är, utan att känna att man blir dömd eller anklagad. Detta är inte för att förminska eller ta bort ansvaret hos den som missbrukar, utan för att det är i princip helt omöjligt att bli fri ett missbruk om man inte får jobba med skammen och skulden i en trygg miljö. Så småningom brukar insikten om hur ens beteende skadat andra bli möjligt att få fatt i och jobba med. Det är ofta då medvetenheten om porrindustrin och den utsatthet den innebär för de som ställs framför kameran blir tydligare och går att bearbeta.

Kanske finner du någon tanke i det jag skriver till hjälp för dig. Annars, lägg det bara åt sidan. Detta är utifrån mina erfarenheter, och inget annat. Det finns många fler bilder och perspektiv kring detta komplexa område som drabbar så många.