Hej,
jag tänkte passa på att introducera mig lite. Jag är ny här på forumet, men jag är inte ny kring detta med att brottas med porrmissbruk. Jag är sedan några år fri från porr, något jag aldrig trodde skulle vara möjligt för mig. Numera är jag helt övertygad om att det ÄR möjligt att bli fri från porr, men att det kan ta tid, och att det kan innebära en hel del hårt arbete.
Jag är en man i 40-årsåldern, och jag kom i kontakt med porr när internet kom till vår stad när jag gick på gymnasiet. I takt med teknikens utveckling så utvecklades min konsumtion allt mer till ett beroende. Som för många andra innebar internet i mobilen en stor förändring. Att ha tillgång till porr i mobilen gjorde att min konsumtion ökade drastiskt. Jag har valt att kalla mitt beteende för ett beroende, eftersom det var så jag upplevde det. Jag ville sluta så många gånger, men upplevde att det var helt omöjligt. Hur mycket viljekraft jag än försökte sätta emot så gick det inte är stå emot när suget väl slagit till. Som längst kunde det i bästa fall gå några veckor, men sen trillade jag dit igen. Efteråt skämdes jag alltid och självföraktet fick allt starkare fäste. Som aktiv i kyrkan och som troende blev det ännu svårare då jag upplevde att det inte gick att prata om detta i något sammanhang. Tack och lov har jag alltid upplevt att jag kunnat prata med Jesus om detta. Men dessvärre kändes det helt omöjligt att tala med någon i församlingen om detta. Så här i efterhand kan jag se att Jesus gått med steg för steg långa denna resa, även under de perioder då jag inte trott att jag någonsin skulle kunna ta mig ur detta. Jag har också lärt mig att för de allra, allra flesta så innebär frihet från porr också att ta steget att berätta om hur man har det, inte "bara"för Gud (om man har en relation till Gud), utan också för åtminstone en annan människa. Jag har märkt både hos mig själv och andra som brottats med porr att man så gärna hoppas på att bli fri själv, för då behöver man ju aldrig berätta för någon om det som varit. Men som sagt, för mig blev det med åren tydligt att min enda möjlighet att bryta detta skulle gå genom att söka hjälp genom att berätta för någon annan om mina problem.
Jag är gift sedan många år tillbaka, och mitt missbruk följde med in i äktenskapet. Jag märkte för detta skapade en allt större distans till min partner. Inte bara sexuellt, utan också känslomässigt. Så här i efterhand kan jag se att jag använde porr som ett sätt att hantera ångest och svåra känslor som jag inte lärt mig att hantera på något annat sätt. När jag använde porr så försvann alla känslor och all ångest, för stunden. Men sen kom ångest och känslorna tillbaka, tillsammans med skuldkänslor och självförakt. Som upplagt för en ond cirkel med andra ord.
En dag insåg jag helt plötsligt: "jag kommer aldrig att klara detta ensam!" Kanske var tiden då äntligen redo för en förändring och att Gud tyckte att det var dags att ta tag i detta.
Jag tog kontakt med Starta om, och det var så läkande att bara få tala sant om hur det verkligen är inför någon som lyssnade utan att fördöma. Jag började också på Fortify, ett program på nätet där jag fick många verktyg och stöd i att bryta mot beroende. Jag vågade så småningom också öppna upp för min partner och mina närmsta vänner och upptäckte att jorden inte gick under av att berätta, även om det var precis det jag trodde skulle hända. Det som hände när jag äntligen vågade berätta var att skammen försvann. Skam trivs och frodas i det fördolda. Det ligger mycket i uttrycket att "bita huvudet av skammen." Det är också något stort att våga ta risken att visa sig sårbar för andra och få möta acceptans och kärlek. Eftersom jag under så många år kämpade med detta själv och tänkte att jag skulle klara detta på egen hand så gick jag ju också miste om erfarenheten att andra människor i allmänhet faktiskt vill stötta och hjälpa en när man visar sig sårbar.
Under mina år i tillfrisknande har jag lärt mig att frihet från porr är något som kommer att pågå hela livet. Det handlar om att odla det goda i livet och ge kontinuerlig näring åt de goda vanor och mönster som jag ersatt porren med. Och ett sätt för mig att fortsätta mitt eget tillfrisknande handlar för mig om att stötta andra som gör sin resa i att bli fri från porr. Var och en måste göra sin egen resa, ingen kan göra den åt någon annan. Men oj vilken skillnad det kan göra att få dela delar av sin resa med andra istället för att vara helt själv!
Ser fram emot att få höra mer om era erfarenheter och att dela tankar tillsammans framåt!
