Forum
Ensammed3   Ämnesstartare
Ensammed3

Har levt ihop med min man i 14 år nu, och har så länge jag kan minns vetat att han tittar porr.. Ungefär varje gång han får chansen. Han har upprepade gånger sagt att han ska sluta men vilket han i slutändan inte gör... Jag är så ledsen och förtvivlad att jag inte längre vet om jag orkar mer. För drygt ett månad sedan fick han ett ultimatum då jag känner mig så oattraktiv, ensam.. De går ut över hela vår vardag, jag känner mig så nere då han hellre väljer porr än att ha sex med mig. Han sa att han väljer mig och att han ska sluta, nu sitter jag här ca 1 månad senare ny gravid och kunde inte låta bli att gå in på hans historik.. Han kollar porr så fort jag går till jobbet på kvällen, innan han åker till jobbet på morgonen... Jag känner mig så grundlurad, ensam... Och nu vet jag faktiskt inte längre om jag orkar.. Men med 4e barnet påväg hur i helvete ska jag klara detta...

Vill du haka på i diskussionen?Logga inRegistrera dig. Eller anslut via Facebook  

Berta  
Berta

Ursprungligen postat av: Ensammed3 Gå till citerat inlägg
Har levt ihop med min man i 14 år nu, och har så länge jag kan minns vetat att han tittar porr.. Ungefär varje gång han får chansen. Han har upprepade gånger sagt att han ska sluta men vilket han i slutändan inte gör... Jag är så ledsen och förtvivlad att jag inte längre vet om jag orkar mer. För drygt ett månad sedan fick han ett ultimatum då jag känner mig så oattraktiv, ensam.. De går ut över hela vår vardag, jag känner mig så nere då han hellre väljer porr än att ha sex med mig. Han sa att han väljer mig och att han ska sluta, nu sitter jag här ca 1 månad senare ny gravid och kunde inte låta bli att gå in på hans historik.. Han kollar porr så fort jag går till jobbet på kvällen, innan han åker till jobbet på morgonen... Jag känner mig så grundlurad, ensam... Och nu vet jag faktiskt inte längre om jag orkar.. Men med 4e barnet påväg hur i helvete ska jag klara detta...



Men åååå. Känner med dig så mycket. Kramar❤️❤️

JohannaStartaOm  
JohannaStartaOm

Åh jag känner så mycket med dig!
Känslan av att all tillit är bortspolad som man har byggt under så många år är inte lätt att hantera!

Min varmaste rekommendation är att anförtro dig åt någon och låta dina känslor få komma fram. De är så viktigt att få vara förbannad, ledsen, förtvivlad och alla känslor däremellan! De är första steget att komma framåt.

Men de finns stöd att få om du önskar. Vi på Starta Om har börjat erbjuder samtal för anhöriga. Så om du vill ha samtal och stöd så finns vi här. Skriv till kontakt@startaom.se om du vill veta mer

Du är inte ensam!
  Forum
Användare som läser denna konversation
Guest