Tja vad ska man säga. Jag har kämpat med att försöka förlåta. Våren kom och kläderna åkte av och överallt ser jag hans objekt. Bröst, rumpor, unga kurviga kroppar. Arg så fort jag går utanför dörren. Kan inte promenera ihop, åka bil ihop, se på TV ihop. Vi har däremot gått på rådgivning ihop. Till vilken nytta undrar jag??? Hela tiden har jag sagt att om det ska finnas någon chans så måste han vara ärlig. Kommer fram ny info med jämna mellanrum, inte för att han berättar utan att han blir påkommen. Nu har det visat sig att han minst porrsurfat i två och ett halvt år och inte alls "sen i höstas" inte alls "bara sena kvällar då han inte kan sova för att han har ont" nej här har det förekommit dagar då alla varit hemma och vakna, på födelsedagar, på hotell med familjen. Jag tror inte att han la av mer än en kort stund den första gången han blev påkommen. All, all tillit är borta och allt hans snack om att han vill VERKLIGEN vara med mig är bara skitsnack. Jag har levt på hoppet så länge, att jag ska komma över hans lögner och svek men det är verkligen kört. Nu är det klart. Inga mer försök. Pratade med hemmaboende barn, gemensamt, så nu är steget taget till ett liv utan hans lögner. Det är det värsta. De ständiga lögnerna. Han säger att han sagt allt, men om och om igen visar det sig att han ljuger.
Han ljuger för mig, för sig själv, för de han samtalar med. HUR SKA MAN KUNNA KOMMA FÖRBI ETT BEROENDE OM MAN LJUGER HELA TIDEN????
Ni som är beroende, se till att skippa lögnerna om ni vill ha en chans att fixa det. Inga anpassningar av sanningen. Var ärliga i era svar, för både er själva och de som står er nära!