Hej! Jag lever med min flickvän sedan fem år tillbaka. Porr har aldrig varit en del av mitt liv tidigare, aldrig något jag varit intresserad av eller upplevt som attraktivt. För drygt ett år sedan så började jag titta och även om jag inte fastnade för det direkt så fortsatte jag. Det var inte så ofta men det fanns alltid där. Efter några månader så var jag fast i det. Tittandet gick i vågor där det ibland kunde vara två gånger om dagen och under vissa perioder två gånger i veckan. Antalet spelar egentligen ingen roll för det är fortfarande ett vidrigt beteende. Jag har alltid brottats med dåligt självförtroende och aldrig varit nöjd med mig själv. Därför använde jag detta som ett sätt att fly undan allt när det var som värst. Vilket är en av anledningarna. Att jag inte bara pratade om det med henne istället utan valde detta alternativ istället är så fruktansvärt respektlöst. För några månader sen blev jag påkommen av min flickvän och sen dess har det varit en bergochdalbana. Dagarna fylls av oro, ledsamhet och ilska från hennes sida. Förståeligt såklart. Hon är helt oförstående kring mina val och handlingar. Sen jag blev påkommen för några månader sedan så har jag inte tittat på någon form av porr en enda gång. Det var tufft i början, det ska jag erkänna. Däremot var jag fast besluten redan från början att göra allt för att rädda förhållandet och det har jag stått fast vid och det tänker jag fortsätta med. Det finns i huvudet och jag blir påmind men det försvinner mer och mer ur mitt huvud och det är väl den enda ljusglimten i allt elände. Däremot så tror min flickvän att jag kommer återuppta mitt beteende om vårat förhållande blir bättre och vardagen lite lättare. Hur mycket jag än förklarar att så inte är fallet så tror hon inte mig och det måste jag respektera. Inte konstigt när jag förstört all tillit som vi byggt upp. Mina dagar fylls av stora skamkänslor över vad jag gjort. Min kunskap om porrindustrin var otroligt låg och efter att ha läst på så blir skamkänslorna ännu större. Jag känner mig också väldigt känslomässigt skör och bryter ihop väldigt lätt. Vi pratar om det och försöker reda ut det. Nu när jag inte är i beroendet längre förstår jag inte hur jag kunde prioritera bort min flickvän för porr. Hur kunde jag välja att göra såhär efter så många fina år tillsammans är så förnedrande. Att jag inte förstod att det är helt oacceptabelt är så fel tänkt. Hur ska jag visa att detta är något jag aldrig mer kommer återgå till? Hur ska jag försöka bygga upp någon form av förtroende som jag förstört? Jag är förvirrad och står utan svar. Vad bör jag göra?

Hej Anonym1! Och välkommen till forumet
Tack för att du skriver här och vågar sätta ord på dina känslor och brottningskamper. För många av oss är det ett stort steg att faktiskt våga känna, våga beskriva känslor och tankar. Så grattis, du har faktiskt tagit ett stort kliv redan nu
och att du dessutom har hålla dig ifrån porren under denna tid - för oss som vet hur hjärnan och beroende funkar (hur starkt det kan va) så vill jag också säga heja dig! :D

Vad det gäller relationen med din flickvän och att bygga tillit så finns det inget givet klart svar. Tillit är det finaste vi har en relation, men också det som kan brytas så lätt, och tar tid att bygga upp. Mitt (lite tråkiga) men ärliga svar är att ge det tid. Det tar tid. Visa på att man kan lita på varandra, ägna tid åt er relation. Dejtkvällar, tid att sitta ner och prata och lyssna på varandra. Göra saker ni tycker om tillsammans. Ha god kommunikation och våga prata om det som har hänt, men också andra tankar och känslor.

Det finns en superbra dokumentär som är indelad i tre delar, tips är att se delen om hjärnan. Det kanske förhoppningsvis ökar din förståelse för hur din hjärna har (och även nu) fungerar. Kanske kan ni även se den tillsammans?
http://brainheartworld.o...19-1337672656.1607963719

Hej Anonym1!
Din flickvän har en hel del känslor att brottas med ett bra tag framöver.
För mig personligen har det tagit en månad för att smälta det översta lagret och kunna fungera någorlunda bra i vardagen. Det är inte helt OK än men det blev mycket bättre med tiden.