Hej, jag är en man mellan 35-40 år gammal och har hållit på med porr sedan jag var 14-15 år gammal. Nedan följer en beskrivning av mina problem och tankar.

Jag har sedan tidig ålder haft ett väldigt dåligt självförtroende, framförallt med tjejer. Jag var avundsjuk på mina kompisar som hade flickvänner i högstadiet....
Min första kontakt med porr var nog ganska normal, nån gång i 7an fick skolan internet och nån av killarna gick förstås in på något naket. Då var det en ganska oskyldig nyfikenhet men när vi fick hem internet och dator till familjehemmet blev det ett problem....
Där inleddes mitt missbruk. Från början var det bara porrbilder men efter ett tag hittade jag chatter och började sexchatta med olika tjejer. Detta fortsatte och utökades senare med porrfilmer på nätet efter något år.
När jag var 17 lyckades jag faktiskt få en flickvän! Trots det så fortsatte ändå mitt beteende på nätet. Detta förhållande tog slut strax efter vi båda miste oskulden till varandra när jag var 18 eller 19 år.
Samma år på nyårsafton träffade jag en ny tjej. Återigen höll jag på med mitt skit vid sidan av och efter ca 1 år tog även detta slut.
Jag studerade vid detta laget på högskola och kom ut i yrkeslivet sommaren 2004.
Hade genom hela högskolan inte haft någon flickvän utan istället fortsatt mitt beteende.
Började jobba och flyttade in i en lägenhet.
Ganska snabbt blev detta felaktiga beteende en rutin.....äta frukost, ta mig till jobbet, jobba 8h, hem äta middag, sätta mig vid datorn och chatta/kolla porr. Festa med kollegorna fredag lördag, komma hem ensam med ytterligare en törn i självförtroendet och sätta sig vid datorn....
Någon gång under året så hände något....på denna tiden var det msn som gällde, kontakterna hittade man i olika chattar. En tjej som jag pratade med slog plötsligt på sin webcam (jag hade ingen då) och tog av sig kläderna för mig utan att se mig.
Efteråt var jag förstummad över att hon så osjälviskt gjort detta och jag hittade en ny nivå i mitt missbruk...... Dagen efter köpte jag mig en egen webcam och sen var sökandet efter tjejer högsta prioritet.
Jag hade kontakt med många tjejer som var med på att se och visa saker. Varvat med porr så tog detta upp större delen av min fritid.
Detta gick igenom två förhållanden som abrupt och med konstiga anledningar tog slut.
Mitt beteende fortsatte i samma riktning.
2006 hittade jag min älskade sambo genom internet, ingen av oss var egentligen ute efter ett förhållande men det hade vi inget att säga till om. Vi blev ett par och inom ett år ihopflyttade väntandes en liten.
Jag höll fortfarande på med mina idiotier online och när sambon inte var hemma så var jag framför datorn.
Vi fick ett underbart barn 2007 och tillsammans med hennes barn sedan tidigare förhållande kändes det som att vi var en komplett familj.
Sommaren 2008 låg vi för att sova när hon började fråga saker om vissa klipp på datorn (hon hade oxå ett intresse av porr och vi kunde titta tillsammans). Detta var klipp som jag spelat in mina dumheter i. Efter påtryckningar så berättade jag vad jag hållit på med och hon blev givetvis arg och ledsen. Då såg jag inte detta som otrohet utan likställde mitt beteende med onani. Jag lovade att ta tag i detta och vi gick i parterapi och jag pratade med kuratorer. Under tiden som jag gick i terapi så var jag porrfri, men jag var inte helt ärlig mot mina terapeuter om hur omfattande detta varit. När jag hade haft ett antal möten så kom vi fram till att dom inte kunde göra något mer men att jag skulle höra av mig om det blev problem. Det blev problem.....och jag hörde inte av mig. Höll det hemligt i ytterligare ca 3år. Sen blev jag konfronterad igen och samma veva startade om. Denna gången hade jag inte haft tillgång till någon webcam men hade istället försökt få tjejer att visa sig för mig. Jag gick hos en sexolog ett tag tills det inte gav något, återigen porrfri under tiden. Kort därefter damp jag dit igen. 2012 hade jag en smartphone och jag kan hålla med andra på forumet att det leder många i fördärvet. Nu fanns porren lätt tillgänglig och lätt dold. Från 2012 startade jag olika konton på Skype,facebook,Reddit,kontaktsida,kik med mera.
Jag var alltid anonym på internet, visade aldrig ansikte eller annat som kunnat röja mig. Så fortsatte min resa med olika sexkontakter på nätet och porr fram till 2020.
Av en annan anledning så kollade sambon i min telefon och jag hade glömt att logga ut ett konto.
Här drog allt igång väldigt snabbt. Jag erkände inte saker självmant utan hon fick dra ur mig det mesta. Sedan ett halvår tillbaka gick jag hos psykolog för att få hjälp med depression som flertalet gånger tidigare i mitt liv(har varit deprimerad till och från hela livet) och tog upp detta med honom. I väntan på behandling blev jag sjukskriven och rådd att prata mkt med min sambo om allt.
Tillslut hade hon fått alla mina inlogg på alla ställen jag hade och jag kände mig skamsen men lättad att det var ute och jag var klar med det.
Då kom första chocken i en lång rad. Jag har gjort massor med saker som jag själv inte har ett minne av! Medlem i olika grupper och liknande med sexuellt innehåll som jag inte ens tänder på, försökt få till ett fysiskt möte med någon. Det fysiska mötet gick så långt i planeringen att jag skickade bilder på mig och mitt ansikte (något som jag aldrig skulle gjort av rädsla för att bli igenkänd) till ett par i Stockholm, mötet blev aldrig av mig veterligen men detta skrämde mig. Vidare så hade jag haft ett två år långt internet förhållande med en kvinna i Italien! Jag hade inte skickat bilder på mig till henne utan bilder på min svågers son!
Den sista chocken var när sambon kollade igenom tradera och Swish, det visar sig där att jag köpt en bärbar dator! Jag har ingen aning om att detta har skett eller Vart denna datorn tagit vägen, troligtvis på jobbet även om jag har en dålig känsla om vissa lådor i förrådet.
Jag har alltid haft ett kass minne, glömt av bokade tider, handlat fel grejer osv. Jag har tillochmed testat mitt minne 2016 hos en specialist som inte hittade något fel.
Summan av allt är att jag har gjort en massa skit som jag vet om och kan berätta om, men utöver det finns det en dimma där jag inte vet om/vad jag gjort vilket gör mig livrädd!
Min sambo, som jag har ljugit för och fört bakom ljuset i snart 15 år, förstört och åtsidosatt, står vid min sida och stöttar mig (jag har problem att förstå detta).
Det är även hon som har gjort mig så enormt inriktad att faktiskt lösa detta en gång för alla genom att förklara för mig:
”Att du mår dåligt och har dåligt minne kan ju bero på alla lögner och skit du hållt på med.”
Detta träffade mig hårt, jag vill se vem jag är utan missbruket jag haft mer än halva livet. Jag kanske är en lyckligare, självsäkrare och stabilare man utan allt detta.
Det är det som är den stora skillnaden mot föregående försök.
Jag har enorma skuldkänslor över vad jag gjort, och kanske ändåvärre att jag inte själv kan berätta allt för min sambo då jag själv inte har en aning om vissa saker.
Jag har varit sjukskriven ca 2månader nu. Klarar inte av att jobba eftersom jag även missbrukat på jobbet, i bilen osv. Sambon har min mobil tills vidare, ingen dator eller något annat med möjlighet till missbruk. Så jag har varit ren ett tag nu vilket jag tycker går bra.

Detta har varit en lång text att skriva, det är mitt första men inte sista inlägg här. Min sambo finns även på forumet.
Jag har en massa frågor till er om erfarenheter men begränsar mig till ett område just nu:
Hur fungerar er abstinens?
Kännetecken? Hur känns det? Vad gör ni åt den?

Jag trodde att jag skulle ha större svårigheter att vara utan allt, visst det finns problem och jag har abstinens men inte såsom jag trodde att det skulle vara.
Jag trodde det skulle vara mera som ”jag gör vad som helst bara jag får kolla porr”.

Hej,
Bra du hittat hit, jag har också ställt till en hel del med mitt beroende, gjort saker mot okända på nätet som jag absolut inte är så stolt över, och visst har ekonomin blivit lidande också. Det går komma ur det, att börja prata om det är en stor och viktig väg.

Bra att ni finns här, fortsätt vara här, skriv, läs och försök lista ut vägen framåt, hur den nu ser ut.

Vad gäller abstinensen - den var pyskiskt o fysiskt värst första dagarna, då kroppen/hjärnan/?? var så extremt van att få sitt, då försökte jag lösa det med att duscha, hålla mig fräsch, byta kläder ofta, inte onanera, det gick bättre efter några dagar, oklart om det någonsin blir lätt att hantera den biten? Men vanan och rutinerna att varje morgon, varje kväll göra "det" har i alla fall så småningom försvunnit.

Ärligt så trodde jag aldrig det skulle gå hålla upp, eftersom jag försökt så många gånger, så många år. En jättestor nyckel var att börja prata om det.

Ett tips i början kan vara att försöka fylla livet med annat, de där stunderna som du hade för dig själv i din privata värld, den behöver ju dö och försvinna mer eller mindre helt, och det blir många timmar på en vecka. Ladda in bra saker där - hobbys? fysisk aktivitet (behöver inte vara 20 timmar på gymmet), osv... umgås med din sambo, far iväg på enkla äventyr.

Tack för era ord ni som läst.

Jag har sedan mitt första inlägg här deltagit i ett gruppmöte med starta om och jag är imponerad över deltagarnas mod och samtalsledaren i sig.

Jag har fortfarande uppehåll och går igenom min 3dje månad utan porr.
Det känns inte svårt alls då jag igenteligen inte har tillgång till telefon eller dator så har jag ingen möjlighet att ”bruka”.
Jag tror att jag skulle klara av att hantera en telefon i nuläget men det är väl där det börjar bli farligt?
Osäkerheten att jag gör något dumt finns ju inte där sålänge inte möjligheten inte finns.....

Jag har märkt av positiva delar av att vara”teknikfri” såsom att det finns mkt mer att ta in i världen utanför som man missar när man har näsan i tekniken. Men även vissa frustrationer eftersom jag gillar att spela spel på mobil och dator, något som jag inte heller haft möjlighet till.

Min sambo står starkt vid min sida och detta avgudar jag henne för! Hon stannar kvar och älskar mig trots allt jag gjort!
Mitt personliga största problem med detta är att jag inte för mitt liv kan förstå att hon fortfarande är med mig. Jag har tappat all kärlek till mig själv och självkänslan är i bott även om jag gör framsteg inom kampen mot missbruket.

Hur gör ni andra för att frammana er kamplust att förändra er person till det bättre? Jag är fast besluten att bli av med mitt missbruk men vet inte hur jag ska kunna reparera mig själv efter denna resa.

Kämpa på alla modiga!