nu vill jag börja resan av att bli helt fri ifrån pornografi och onani. det har varit något jag har kämpat med under en lång tid. Är 22 år nu och kan minnas att pornografi kom in i mitt liv runt 14-15 år. Va en väldigt osäker person som kanske många är i den ålder och var främst väldigt blyg mot tjejer. När jag upptäckte porr så kändes det som att jag fick ett övertag över tjejer. (skäms över hur jag tänkte) Att jag visste hur de såg ut utan kläder och till en början gjorde att jag va mer självsäker. Är uppväxt i ett troende hem och man har vetat att porr är tabu eller fel. Så när min relation till Gud blev bättre vid 16-17 års ålder så blev skammen för porr ännu större. Förut hade man inget problem med det och nu kändes det helt plötsligt väldigt fel. Det gick väldigt upp och ner under dessa åren. Under perioder har jag försökt att sluta men känns så kraftlös och bara har kommit tillbaka till det. Tror att pornografin har varit anledningen att jag tappat mycket av min relation till Gud för att i pornografivärlden är allt tillåtet. Du gör som du vill och känns det rätt för dig så är det rätt. Det gjorde att jag såg som en begränsning i att vänta med sex till äktenskap osv. Introduktionen till alkohol kom via den vägen också. Tyckte att den livstilen av fri sex och göra vad man vill med vem man vill och hur man vill såg attraktivt ut. Idag har jag "kommit" tillbaka till Gud och vill ta itu med min problem med pornografi. Är inne på femte dagen och det känns konstigt. Ska jag aldrig mer kolla på pornografi? Har problem med sömnen då jag brukar få ut min sista energi för dagen genom onani. Lite rörig text men ville ändå berätta lite tankegångar :D

Hej Zeb!
Ja vist känns det allt konstigt att man har bestämtsig för att verkligen sluta.
Jag själv som är inne på min 24 dag + har jätte problem med abstinens. Jag har precis som du börjat i tidiga tonåren och försökt att komma ur beroendet. Jag tror att tillsammans så kommer vi kunna sluta och med Gudshjälp och Jesus som förlåter oss om vi skulle falla så kom.rr vi nå målet. Tyvär är vår resa inte lätt.jag ber varje morgon om att jag inte ska trilla dit. Men om jag gör det, så ber jag om förlåtelse. Och på kvällen när den dagen/ slaget är vunnet så tackar jag Honom för allt stöd.
Personligen tror jag att det farligaste med att bli fri är att vara för hård mot sig själv.
Och tro att Gud ska straffa dig.
Hat Föder hat heter det. Och när jag börjadr min resa va jag i panik, ångest etc. Så jag börja klandra mig själv för va jag gjorde. Medans min Fru förlät mig och visade kärlek och stöttning. Hon sa en gång Hat föder Hat. Det jag vill säga är att klandra dig inte om du trilöar och tittar engång utan erkän införkorset och be om förlåtelse och ny styrka. Herren vet att mäniskan inte klarar allt själv. Vi behöver honom.
Tron och Bönen har varit min stora styrka på min väg att bli fri. Men vi alla är olika och behöver olika hjälpmedel.

Styrka till dig och fortsätt kämpa!