Hej,
Det kan vara bra nå botten, även om smärtan och hopplösheten är hemsk just där. Jag har inte varit där i ett äktenskap, men varit någonstans i närheten själv i mitt sololiv som varit allt annat än orörigt.
Det inte är hopplöst. Ett vet jag. Han är med, i allt, även de gånger man med flit och helt medvetet i princip sagt åt Gud att han kan dra dit pepparn växer. Han tror mer om dig än du själv gör och vet mer om dig än du själv gör, och han älskar dig ändå.
Vill tro att du kan hitta vägar, få stöd och hjälp ur den situation du klivit in i, hur den vägen ser ut vet jag inte, men att börja skriva lite här kan vara ett bra första steg på vägen mot ett helare, mer fungerande liv.
Kram