Hej.
Jag är förvirrad och känner mig hjälplös.
I början på året så började jag känna av att det var något fel i relationen jag är/var i. Frågade ofta min pojkvän om det är något som är fel eftersom alla mina varningsklockor ringde och då kunde jag inte sätta finget på varför. Han förnekade såklart.. verkligen.
Började agera detektiv och fann porr. Mycket porr och sådan porr som inte var ”vanlig”. Lögn på lögn uppdagades och detta var i Februari. Först nu har har ”erkänt” att det är ett problem efter att hela min värld har rasat samman! Jag har slutat gå ut, umgås med andra, allt som jag gillade att göra innan. Min kille har tagit avstånd från mig för att jag är ledsen och vill ha svar på mina frågor. Sen februari har vi inte sets så mycket, han har varit iskall och vägrat och prata med mig, gett mig skuld osv.. lovat gång på gång, lagt på telefonluren när jag har varit ledsen och känt mig ensam. Slängt ut mig mitt i natten för att han inte vill prata med mig eller för att jag har varit ledsen. Helt avstängd och iskall.
Känslan och situationen blir bara värre för mig och i vissa stunder uppfattar jag till och med att min mamma på något sätt anser att det är fel på mig och att jag är värdelös, fast det inte är så.
Jag har aldrig upplevt något sådant. Precis som att jag inte existerar för min partner eller för någon annan. En osynlig människa vars känslor, tankar, ord och idéer inte betyder någonting för någon. Helt betydelselös och inget värde. Som att mitt mänskliga värde inte finns.. hemskt.
Har försökt att bryta med honom, har satt tydliga gränser, då men det är något som han går över. Hela tiden.. och eftersom det min familj bor inte nära mig och mina vänner pratar jag inte med alls nu så är jag själv. Ensam i relationen, han lägger allt ansvar på mig och öppnar sig inte.
Såhär har det sett ut ungefär i 2 månader nu.
Jag har haft ständiga utbrott av panikångest, ilska, sorg och avstängdhet. Min stressnivå är hela tiden förhöjd + att jag har adhd. Han bryr sig inte. Stänger av mobilen eller öppnar inte dörren hemma. Efter en vecka av helvete, då jag har varit helt isolerad ifrån omvärlden i min lägenhet, på golvet. Inte duschat eller borstat tänderna. Om jag har varit i skolan (om) så har jag inte pratat med någon alls i rädsla om jag öppnar munnen så kommer jag explodera i känslokaos, ständiga panikångestattacker, slagit mig själv i ansiktet för att avleda känslorna. Fick trycka in en gaffel i benet en dag för att jag jag trodde att jag skulle dö annars.
Torsdag så hör han av sig, redo att prata, om det han vill. Annars lägger han på. Vi kanske ses, pratar lite, han lovar saker. Sen på söndag så är det samma visa tills torsdag igen. Inga svar på sms, telefon eller något alls. Han har inte sökt upp mig, bett mig komma dit för att prata.. ingenting. Bara skitit i mig. Fullständigt.
Stängde av honom i ett par dagar och han agerade ut i panik. Lovade hela sanningen, alla kort på bordet och att han inte skulle kolla mer och göra allt för att sluta. Vi sågs en dag och då var han uppriktigt ledsen och sa saker som jag trodde på.. ex att han skulle finnas där för mig och svara på allt, prioritera hela porrgrejen och förhållandet. Det höll en dag.. sen stängde han av. Han sa att han inte har kollat på porr på en vecka eller så fast jag vet inte om jag litar på det?! Beslutade igen för att ta avstånd och var för första gången riktigt arg och kände mig så betydelselös. Den kvällen bad han mig att komma dit för att jag var ledsen. Kom dit, vi pratade och dagen efter så var han okontaktbar halva dagen, även fast det var helg.
Jag är rädd, osäker, mår skit och har 1000 frågor.
Kommer detta att fortsätta och bli värre? Har han slutat på riktigt? Vilka krav är rimliga att jag ställer? Självvärdet och självkänslan är dålig, kommer det bli värre?
Vad ska jag göra? Vad KAN jag göra?
