Det är aldrig hopplöst. Tänk att få vända sig till Jesus - som faktiskt offrade sig för oss, och satte oss på en ny väg - medans vi ännu helt och fullt var aviga mot honom. Nu - hur mycket man än (eller lite) klarar av att be och söka honom... så måste ändå förutsättningarna vara så mycket större, att inte behöva känna skam och skuld.
Jag säger inget är lätt, så många år jag kämpat av och an och hit o dit. Men ändå. Någonstans finns alltid en röst, en tröst, som när jag vågar lyssna - säger. Kom, vi lämnar geggan, och går vidare en bit.
Tror att jag kan göra två saker - dels be om det, om ledning, om rening, om stigar. Om att få lära känna Jesus mer.
Samt, utan att det ska bli prestation och präktighet i det, vända mig bort från vanorna så mycket jag kan - det kan handla om att spärra siter på nätet, att träffa vänner mer. Kanske att berätta för någon jag känner att jag kämpar, eller har seger. Att jag inte är perfekt.
Mitt liv är inte perfekt - jag fyller dock på så mkt jag kan med små små vanor här o där som är bättre än att ... och långsiktigt känns det som det ger resultat. Inte det präktiga, wow jag var på ett möte och blev renad och helad-sättet. Utan långsamt. Kanske ska vara så. För jag tror att jag blir mer rustad för dåliga tider om jag har fått stöd att fylla på mitt liv med vettigare saker, än bara stå i ett tomt vaccum som det hade blivit om jag fått kraft sluta med porren helt o fullt en gång (för Gud vet hur många timmar per dag det tog då det var som värst)
Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
Rom 5
och
Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron.
Uppenbarelseboken 3
och
Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psalm 73