Hej Lisa,
du tar upp en viktig fråga som det inte finns några enkla svar på, tänker jag. Du skriver om hur din man fortsatte i smyg och hur det påverkar din tillit till honom, vilket är fullt förståeligt. Att kunna känna tillit på nytt och att kunna förlåta är två olika processer som också går in i varandra.

Det går inte bara att bestämma sig för att känna tillit på nytt. För att du ska kunna känna tillit på nytt behöver din man i praktisk handling visa att han går att lita på. Rent konkret kan det handla om att han, utifrån vad ni kommer överens om, berättar sanningen för dig om han har fått ett återfall eller inte. Och du behöver få känna att det faktiskt stämmer. Men det kräver både att han vill jobba för är vinna din tillit, och att du successivt vågar ta emot den. Men återigen, det finns inga tvärsäkra svar i hur man gör, utan det är så olika om och på vilket sätt tillit kan bli möjligt igen. Om man upplever att det inte går att hitta tillbaka på egen hand kan en parterapeut vara till hjälp, gärna någon som också har kunskap och erfarenhet av hur porrberoende påverkar relationer.

När det gäller förlåtelse så är det heller inte en enkel resa, tänker jag. Vad jag vill skicka med är att förlåtelse INTE handlar om att "nu glömmer vi det här och lägger det bakom oss". För såren finns ju där och ibland gör de extra ont. Istället handlar förlåtelse om att inom dig hitta en plats där jag kan säga: ” du har gjort mig illa och jag har rätt att ge dig skulden för detta, men nu väljer jag att släppa taget om att anklaga dig". Men detta kan ALDRIG tvingas fram, utan det måste få komma i sin takt, på det sätt som är möjligt. Och ibland kan man upptäcka att förlåtelse är väldigt svårt. Och så kan det vara som människa. Ibland behöver man hitta sätt att förlåta på egen hand. Men om man lever ihop tänker jag att den som man vill förlåta också uppriktigt behöver be om förlåtelse. Om den person som sårat en kan visa och säga: "jag förstår nu att jag sårat och skadat dig med mitt beteende och mina handlingar och jag ber dig om förlåtelse och visar i handling att jag vill göra det jag kan för att reparera skadan."

Åter igen, det här är några tankar från mig, men det förtjänas att säga ännu en gång att detta med förlåtelse och tillit är en process som ofta behöver tid och är individuell. När det gäller porrmissbruk blir det också så många frågor som väcks för att det också har kopplingar till sexualitet och intimitet, områden där vi är väldigt sårbara som människor. Så om du har någon nära vän som du litar på dom du kan prata med detta om, tror jag kan vara en god idé.

Varma hälsningar,
David

Jag kan acceptera och förstå men förlåta till 100% gör jag inte. 10 år av mitt L v är till spillo.