Ska fråga min (som numer slutat påstår han). Svårt att tro på ett ärligt svar dock.

Hej Trasig, tack för svar. Ja porrmissbruk kanske är en bättre benämning, detta är fortfarande nytt för mig. De känns igen i din beskrivning. Han har uttryckt ungefär samma som du beskriver att han fantiserade mer när han var yngre. Självklart ska man få äga sin egen fantasi, de har vi ju alla. Problemet är väl att man kanske inte är så intresserad utav hur andra ser ut nakna i "vanliga" fall när man är i ett förhållande. Utan att försöka låta svartsjuk, för jag är långt där ifrån. Så brukar man ju bli nyfiken på dem man tycker är intressanta, fast oftast kanske mer hur dem är som personer än vad som finns under kläderna. Han tycker detta är jobbigt också säger han. Men det kanske ligger mycket i de du säger, att man utifrån porren hittar likheter. De känns ändå som en helt logisk förklaring för mig. Han vill ändra sig och han har påbörjat sin resa även om den är precis i början. Så vi har pratat hur mycket som helst. Vilket givetvis är väldigt påfrestande också givetvis. Man befinner sig ju i den klassiska bergochdalbanan. Hur har de gått för dig att tänka på ett annat sätt?
Mvh FruF

Hahaha ursäkta att jag börjar med att skratta men oj vad du satte pricken över i:et. Ni säger så lika på något vänster. Min mans rädsla är också nu inför sommaren när tjejer blir mer lättklädda på stranden mm, hur han ska agera och tänka då. Din rekommendation är alltså att försöka undvika sådana situationer så mycket de går för hans skull? De går ju inte hela tiden givetvis men i den mån de går :) Oj vi har pratat om allt mellan himmel och jord. De svåraste för oss har varit att han har så dåligt minne och hela tiden förträngt att de hänt tills han hamnar där igen. Så han minns inte när de "startade om". Jag väljer att uttrycka mig så för han hade ju sitt beroende långt innan han träffade mig. Varpå han trodde att jag var lösningen på hans problem. Vilket jag givetvis inte var, jag var bara en stark anledning att låta bli, en bra motivation, som bleknande med tiden när allt jobbigt kom i kapp, som jag förstått det. Det är inte så mycket blixtar och dunder, det är mer sorg, besvikelse och ledsamhet. Lite äcklad känsla inblandat också, mer kopplat till just objektifieringen kanske än själva porrbiten. Du vet känslan så som "snuskgubbar" tittar på en och man ser att dom klär av en naken med blicken och slickar sig runt munnen. Och av de vill jag inte att du på något sätt ska ta åt dig. Utan mer min känsla och upplevelse utav de hela. Jag är så tacksam för att du tar dig tid att svara, de ska du veta. En helt ny djungel detta med mycket blandade känslor. Hela jag är splittrad i två personer. Den ena älskar honom av hela mitt hjärta och vill bara finnas där och göra precis vad som helst för han. Den andra delen utav mig känner att den måste sätta mig själv först och barnen, för att inte tappa bort oss i detta. Den där värsta känslan utav sveket är borta. Kvar finns dock tomrummet utav ett brustet förtroende och en trygghet som inte längre finns. Och jag kan komma på mig själv vilja krama honom så hårt att jag inte kan komma närmare för att jag är så desperat efter den känslan de gett förut. Men den kommer ju givetvis inte. Men jag står kvar, jag kämpar på, jag kommer kämpa på. Men är ju väldigt orolig för att helt tappa bort allt vad JAG heter i allt detta. Så det är väldigt skönt att hitta ställen där man kan bolla alla tankar och frågor man har med andra. Hur har din upplevelse utav minnet varit? Har de kommit tillbaka? Eller är de liksom borta föralltid? Om du nu haft problem med de så att säga.
Mvh FruF

Tack åter igen att du svarar. Ja jag förstår att det är skillnad. Jag pratade ju givetvis om extremfallet. Där man bokstavligen kan se de på personen. Jag förstår att för de flesta så går detta så fort att man inte ens har en chans till att se de och att det inte leder till en hel fantasi osv.

Ja jag tror också att enda vägen fram är att bara prata, prata och åter igen prata, sätta ord på känslor, identifiera underliggande tankar som ger reaktioner och reflektera om varför etc.

Ja jag tror de ligger väldigt mycket i vad du säger. Min absolut första spontana reaktion var ju att de får aldrig ske igen. Men med lite eftertanke så förstod jag att det är ju nästan nödvändigt att de sker igen för att få vetskap om hur, varför och framför allt hur agerar han i det läget. Den största oron ligger ju absolut inte i att de ska ske igen, utan i att de ska fortsätta utan min vetskap och därför inte bli någon förändring.

Tack för att du finns med och hoppas. Jag hoppas och tror att vi kommer komma till ett plan där vi båda känner oss trygga i relationen. Jag börjar tack och lov komma en bit i min egen resa tillbaka till lite självrespekt och insikten om att jag inte gjort något fel. Funnit någon slags acceptans i att de som har skett har skett och jag har förlåtit honom för "otroheten" i vårt äktenskap. Jag vet inte vilket ord man ska bruka för i mitt huvud är det inte otrohet därav situations tecknen. Förtroendet är där emot något vi kommer få fortsätta arbeta med.

Hur ser din relation ut till din fru idag? Hur mår ni?
Mvh

Hej FruF,

och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag vill påminna dig om att du inte är ensam om din situation. Det är en stor chock och förvirring för en anhörig när porrmissbruket kommer upp i dagen. När jag blev fri från porr fick jag lära mig detta, att det är tre resor att göra, parallellt. Den som missbrukat porr har sin egen resa att göra att hitta vägar att bli fri från porrmissbruket. Den anhörige har sin resa att göra med alla de motstridiga känslor som väcks kring att den person är ens närmaste har agerat på detta sätt. Den tredje resan är den att göra tillsammans som par. Det luriga är att oftast går inte dessa tre resor i samma takt, utan man kan befinna sig på olika ställen längs vägens gång.

Det är så viktigt det du skriver, att du också måste ha plats för DIG i detta! Det är din resa som du gör som anhörig. Mitt råd är att om det är möjligt, hitta personer som du litar på, som du kan prata med som inte är din man. Ni ska givetvis prata också (det är den gemensamma resan) men det är också viktigt att du fritt kan få sätta ord på allt du känner till någon eller några som kan ta emot det på ett sätt som han troligtvis inte kan göra just nu. Det är så lätt i ett par att man börjar gå i försvar. På samma sätt är det också bra om din man hittar sammanhang där han kan börja tala om sitt porrmissbruk, som inte är med dig. Ett tips är att, om han så själv vill, kontakta Starta Om för att få möjlighet att prata med någon som själv har erfarenhet av porrmissbruk eller vana att samtala med den som kämpar med detta.

Du skriver så klokt kring detta att du ser att antagligen kommer din man att trilla dig igen. Och samtidigt är din reaktion så fullkomligt begriplig, att inte vilja att detta ska ske igen! Men som du skriver, så är oftast bakslag nödvändiga för att börja lära sig mönstret för att kunna bryta det. Varför kollar han på porr? När händer det? Vad händer innan han börjar kolla? Oftast finns det mycket att lära sig där kring beteenden som gör att man använder porr. Allt sådant kan han få hjälp att prata om och tänka kring tillsammans med andra som kämpar med detta.

Så något kring detta med fantasier och hur det kan vara för den som missbrukar porr. Jag brukar kalla det för att den som missbrukat porr sexualiserar och objektifierar andra människor. Det är ju detta som porren "lär ut". Att andra människor finns till för min sexuella njutnings skull som ett objekt. Detta är dock ett inlärt beteende. För min del handlade det om många, många års konsumtion av porr. Också jag känner igen detta att det är tufft på sommaren med lättklädda människor. Det triggar lätt det inlärda beteendet. Men det positiva är att inlärda beteenden går att lära om! Dvs, det går att återställa sin syn på sexualitet och människor, eller snarare att hitta en ny, sannare och djupare sexualitet. En sexualitet som inte bygger på sex och objektifiering, utan på djupare värden som intimitet, sårbarhet, närhet, lust och så vidare. Vägen dit kan vara lång och svår, men den ÄR möjlig. Det vet jag själv om eftersom jag fått gå den vägen.

Rent konkret så kan det vara så att din man i början av sitt tillfrisknande kan behöva undvika situationer som är alltför triggande, som t.ex. badstränder på sommaren. Det har inte med en personlighet att göra, att man vill ha sex med varje naken människa man ser. Men just detta, att hjärnan har lärt sig ett beteende där nakenhet triggar den dopaminkick som porren ger. Men, det går inte heller att gå genom livet med skygglappar. Så småningom blir det nödvändigt att öva sig i att hantera sina triggers och hitta nya, konstruktiva sätt att hantera dem. På sikt minskar detta också.

Några tankar från mig. Som jag brukar skriva, om det är något som blir hjälpsamt för dig, använd det, och lägg resten åt sidan. Det är bara du som vet hur det är för dig i detta. Glöm inte bort dig själv och att du och dina egna behov är viktiga i detta. Det blir så lätt att fokus blir främst på den som missbrukar porr.

Hej David, tack för att du delar med dig utav ditt. Ja jag har förstått att det är tre olika resor att göra. Och jag kan verkligen känna igen mig i beskrivningen att dem inte går jämt, redan nu. För när de känns som att parrelationen är bättre då dalar jag på min personliga resa istället osv. Jag har personer jag pratar med om det här, tack och lov. De svåra är ju att det är ju givetvis jätte svårt för dom att sätta sig in i min situation eftersom dom inte varit där själva. Det gör väl att man söker svar hos folk som befunnit sig här, oavsett på vilken sida utav historien. Vilket faktiskt hjälper. Varken han eller jag upplever jag går in i försvar, han säger många gånger att första känslan är att göra de men han hindrar sig för han vet att de är fel. Vi har väl generellt väldigt lite ilska gentemot varandra, utan är mer sårbara och blir mer ledsna. Ja han går och pratar med en beroendeterapeut nu och ska även få KBT behandling är de tänkt. Sen har han berättat för sin allra bästa vän. Men han pratar inte med någon som faktiskt har samma problematik som honom. Ska ta vidare de förslaget till honom. Ja jag tycker redan att jag märker stor skillnad på hur han ser/tar i mig mot innan. Numer är de inte ett nyp eller slag i rumpan, eller tafsande på brösten, eller att varje kram leder till att händerna hamnar på rumpan mm. Förr var de som att varje kram, puss allting skulle leda till mer. Allt eller inget ungefär. Nu är de som att varje kram leder till en känsla utav att man är så nära att man vill ännu närmare, krypa in i den andres kropp ungefär. Han säger att de blir exakt samma för honom. Man är väl antagligen så rädd för att förlora de så man vill hålla så hårt man bara kan typ. Jag försöker att inte glömma bort mig själv. Men som "mamma" så är de som att vi har någon inbyggd funktion utav att sätta alla andras behov först. Tack och lov så har jag jobbat på mig själv tidigare, genom andra trauman så jag vet att de går och att jag kan och att man mår bättre i slutändan. Vi har påbörjat en kartläggning utav hans beteende. Men de går trögt eftersom inget återfall har skett. Han har haft sug en gång men stoppade sig själv. Då var han ganska säker på att de berodde på tristess och då ploppade de upp som ett gammalt beteendemönster typ: Oj undra vad de kommit ut för nytt nu tro.. Varpå han kom på sig själv och tänkte: Men vafan tänker du sådär för, ge dig nu. Hur beteendet startat de börjar vi få lite svar på ändå. Trauma i barndom med en missbrukande pappa, som missbrukade både alkohol och porr. Han är ju upplärd att såhär hanterar man saker. Man pratar inte om de, man döljer de, glömmer de och går vidare osv.. Svåra blir att hitta varje del som utgör detta mönster och hur man ska bryta de helt enkelt. Jag har också sagt till honom att han kan aldrig förlora mig på att trilla dit igen. Men han kan förlora mig på vad han gör efter och hur han hanterar det. För de sista jag vill är att han ska vara för rädd för att berätta för mig.