Forum
David   Ämnesstartare
David

Den senaste tiden har jag märkt en ökad mängd tankar kring att konsumera porr. Egentligen är det inte så konstigt. Jag har haft ett tufft år av olika skäl bakom mig, som bland annat lett till en sjukskrivning. Träning är ett av mina viktigaste verktyg för att må bra. Genom träningen rensar jag ut stress och utmaningar och problem i livet brukar få rätta proportioner efter ett svettigt och tufft träningspass. Allt detta bidrar i sin tur att hålla mig fri från porr. Så fick jag en inflammation i knät och blev ordinerad strikt vila. Sen kom ett ryggskott på det. Jag skriver inte detta för att tycka synd om mig. Utan för att livet för oss alla, utan undantag, rymmer motgångar och tuffare perioder. Vad som är tufft och svårt är olika för var och en av oss. Det som en person tar med en klackspark kan vara extremt påfrestande för någon annan. Det jag har funderat på är att även om det nu gått ett par år sedan jag slutade med porr, så finns det tillfällen i livet där jag blir extra sårbar. Att inte kunna träna som jag brukar är en sådan sårbarhet. Att vara i alltför stressade situationer under lång tid är en annan sådan sårbarhet. Grejen är ju att det aldrig går att kontrollera livets omständigheter för att på så sätt inte riskera att trilla dit i porren. Det jag tänkt på den senaste tiden är att även när mina goda och hälsosamma strategier för att hantera livet tillfälligtvis inte går att använda, som t.ex. träning, så kan jag ändå göra något i det lilla. Jag kan nämligen alltid ställa mig själv frågan så ärligt och sant jag kan: "Vad behöver jag på riktigt, just nu?"

Det kan handla om en impuls, en tanke att konsumera porr. När jag lägger märke till den lilla impulsen så ser jag den numera mest som en viktig signal, värd att lyssna till: "OK, den här impulsen säger mig att det är något som inte är bra just nu, och min hjärna har en gång i tiden lärt sig att när jag har det svårt, så har porr varit ett sätt att döva det svåra. Men om jag inte lägger locket på utan frågar mig, vad är det jag egentligen behöver, vad får jag för svar då?" Oftast kan svaret vara att jag behöver trygghet, stöd, närhet av min partner eller en nära vän. Ibland är livet så att det kanske inte går att fylla "grundbehovet" just där och då. Men bara detta att ha ställt sig frågan och bli medveten om vad jag verkligen behöver, istället för att gå på impulsen, kan göra det så mycket lättare för mig att undvika att hamna i ett sårbart läge där jag skulle kunna riskera att trilla dit igen.

Vad brukar du göra för att stötta dig själv när du hamnar i sårbara situationer?

Vill du haka på i diskussionen?Logga inRegistrera dig. Eller anslut via Facebook  

Trasig  
Trasig

Hej David.

Det du skriver får mig verkligen att fundera. Jag har visserligen klarat mig från porr i över två år, men jag kan inte säga att jag har hållit mig till en plan hela tiden. Det finns många saker att ta hjälp av, men det är är även många gånger som jag inte verkar ha lärt mig någonting alls :)

Saker som är viktigt för mig är äta, sova, träna. Att kunna ha bra rutiner kring dessa saker gör att jag kan fungera korrekt. Sedan för att beskriva vad jag gör då jag är sårbar så måste jag först beskriva varför jag är sårbar. Då jag är på botten så känner jag en känsla av att inte vara älskad. Den är helt falsk och jag vet det nu då jag inte är där. Det som händer är att jag börjar strula med sömnen och helt plötsligt finns det inga långsiktiga lösningar i sikte.

Det jag behöver är kärlek och omtanke. Jag behöver ha kontakt med människor som jag kan bekräfta och få bekräftelse tillbaka ifrån . Jag måste lära mig reda ut stormen och inse att jag är älskad utan att jag blir bekräftad hela tiden. Porren har under en väldigt lång tid kunnat ersätta den äkta bekräftelsen. Det är svårt att ställa om efter så lång tid med porr.

Så för att svara på din fråga. Att prata med min fru eller en vän om vad som är kämpigt är nummer ett. Jag brukar även skriva ner vad jag kämpar med, eller läsa något som jag har skrivit då saker känts ljusare. Många gånger fungerar även en god natts sömn eller ett långt löppass.

Tack för att du skriver. Jag hoppas att du snart får ordning på ditt knä och din rygg. Mvh Trasig


David   Ämnesstartare
David

Ursprungligen postat av: Trasig Gå till citerat inlägg
Hej David.

Det du skriver får mig verkligen att fundera. Jag har visserligen klarat mig från porr i över två år, men jag kan inte säga att jag har hållit mig till en plan hela tiden. Det finns många saker att ta hjälp av, men det är är även många gånger som jag inte verkar ha lärt mig någonting alls :)

Saker som är viktigt för mig är äta, sova, träna. Att kunna ha bra rutiner kring dessa saker gör att jag kan fungera korrekt. Sedan för att beskriva vad jag gör då jag är sårbar så måste jag först beskriva varför jag är sårbar. Då jag är på botten så känner jag en känsla av att inte vara älskad. Den är helt falsk och jag vet det nu då jag inte är där. Det som händer är att jag börjar strula med sömnen och helt plötsligt finns det inga långsiktiga lösningar i sikte.

Det jag behöver är kärlek och omtanke. Jag behöver ha kontakt med människor som jag kan bekräfta och få bekräftelse tillbaka ifrån . Jag måste lära mig reda ut stormen och inse att jag är älskad utan att jag blir bekräftad hela tiden. Porren har under en väldigt lång tid kunnat ersätta den äkta bekräftelsen. Det är svårt att ställa om efter så lång tid med porr.

Så för att svara på din fråga. Att prata med min fru eller en vän om vad som är kämpigt är nummer ett. Jag brukar även skriva ner vad jag kämpar med, eller läsa något som jag har skrivit då saker känts ljusare. Många gånger fungerar även en god natts sömn eller ett långt löppass.

Tack för att du skriver. Jag hoppas att du snart får ordning på ditt knä och din rygg. Mvh Trasig




Hej Trasig,
vi alla lär oss längs livets gång. Och av det jag läser så hör jag hur du har lärt dig massor! Tack för dina reflektioner. Jag kan känna igen mig i det du skriver. Så lätt det är för oss människor att när vi behöver känna oss som älskade som mest, det är då vi har som svårast att se det. Det du skriver påminner mig om att det är viktigt att hitta sina sätt att rida ut stormen, att det finns sammanhang där jag är älskad och sedd, även då jag själv inte kan känna det just i stormens mitt. Jag ska fundera på hur jag dagligen kan påminna mig ännu mer om just detta. Jag tror nämligen att ju mer vi "övar" oss i att ta till oss och se den kärlek som ändå finns där för oss, desto lättare kan det bli att hålla fast vid den övertygelsen också när stormen drabbar.

Rygg och knä är nu bättre, och jag är tacksam för att åter kunna träna och känna hur det gör att jag mår lite bättre!
Mvh,
David
Perelandra  
Perelandra

Har under senaste halvåret arbetat i slaa:s tolvstegsprogram med en sponsor, och det har lärt mig jättemycket om mina triggers. Men det känns som att de är så många att jag inte riktigt kan reda ut dem helt. Men viktiga saker för mig är: Regelbunden sömn (är jättedålig på detta), daglig kontakt med det man inom SLAA kallar sin högre makt (i mitt fall Gud), att känna att jag gör rätt för mig i mina uppgifter (vilket är skitsvårt när man pluggar och dagsformen går upp och ner som en berg- och dalbana; vissa dagar blir det ju inte gjort så mycket). Behöver inte känna att jag lyckas varje dag, men jag vill i alla fall ha försökt. Tror även träning skulle hjälpa mig, men kommer inte igång då jag har för mycket annat som tar min tid och ork.

Mönstret går som oftast: Jag har det bra; frid med mig själv och mina medmänniskor, och med Gud. Sängen lockar om kvällen vilket ger mig nog med sömn att komma upp i tid till att sköta mina rutiner och skoluppgifter. Frestelserna kommer och går; jag är inte intresserad. I stället suktar jag efter trevliga upplevelser med vänner, andliga upplevelser med Gud, och massa andra goda saker.
Sedan händer något jag inte riktigt vet vad det är. Sängen ter sig som en motpolig magnet, jag vill inte gå och lägga mig. På morgonen känner jag skam och rädsla för att gå upp; tröttheten av att ha rubbat dygnsrytmen är nog delansvarig i detta. Det blir svårt att ta sig an skoluppgifterna. Den där friden jag hade med andra människor är som bortblåst; jag retar mig på allt och alla. Nu längtar jag bara efter porr. Och godis, vilket ju inte är så bra för en.

Har inte helt klart för mig vad som oftast orsakar detta skifte. Ofta kan det vara att jag utagerat i mitt beroende, och då har förändringen ofta kommit gradvis dag för dag. Från att jag en dag kanske sett en lättklädd bild ofrivilligt, eller bara en vacker kvinna i riktiga livet. Detta går oftast bra. Men när detta läggs på det faktum att skolan kanske är extra stressig, eller att jag hade någon känslomässigt krävande diskussion med någon. Då börjar jag halka med sömnvanorna, jag tummar på min relation med Gud, och till slut råkar jag alltid tillbaka till utagerandet.

Så jag vet väl någorlunda hur mönstret ser ut, och vilka triggers som finns. Jag vet bara inte hur jag ska tackla dem. Jag gissar att jag ännu mer skulle behöva mina goda vanor då jag råkar ut för saker som triggar mig. Det är bara så svårt att hålla fast i dem just då, och de kan också tyckas vara verkningslösa då jag börjar få det svårt.

Men jag tar verkligen med mig det du sa David om att se porrimpulsen som en varningssignal om att något är fel. Ungefär som de som känner av kommande oväder i huvudet eller i knäet. ;)
David   Ämnesstartare
David

Ursprungligen postat av: Perelandra Gå till citerat inlägg
Har under senaste halvåret arbetat i slaa:s tolvstegsprogram med en sponsor, och det har lärt mig jättemycket om mina triggers. Men det känns som att de är så många att jag inte riktigt kan reda ut dem helt. Men viktiga saker för mig är: Regelbunden sömn (är jättedålig på detta), daglig kontakt med det man inom SLAA kallar sin högre makt (i mitt fall Gud), att känna att jag gör rätt för mig i mina uppgifter (vilket är skitsvårt när man pluggar och dagsformen går upp och ner som en berg- och dalbana; vissa dagar blir det ju inte gjort så mycket). Behöver inte känna att jag lyckas varje dag, men jag vill i alla fall ha försökt. Tror även träning skulle hjälpa mig, men kommer inte igång då jag har för mycket annat som tar min tid och ork.

Mönstret går som oftast: Jag har det bra; frid med mig själv och mina medmänniskor, och med Gud. Sängen lockar om kvällen vilket ger mig nog med sömn att komma upp i tid till att sköta mina rutiner och skoluppgifter. Frestelserna kommer och går; jag är inte intresserad. I stället suktar jag efter trevliga upplevelser med vänner, andliga upplevelser med Gud, och massa andra goda saker.
Sedan händer något jag inte riktigt vet vad det är. Sängen ter sig som en motpolig magnet, jag vill inte gå och lägga mig. På morgonen känner jag skam och rädsla för att gå upp; tröttheten av att ha rubbat dygnsrytmen är nog delansvarig i detta. Det blir svårt att ta sig an skoluppgifterna. Den där friden jag hade med andra människor är som bortblåst; jag retar mig på allt och alla. Nu längtar jag bara efter porr. Och godis, vilket ju inte är så bra för en.

Har inte helt klart för mig vad som oftast orsakar detta skifte. Ofta kan det vara att jag utagerat i mitt beroende, och då har förändringen ofta kommit gradvis dag för dag. Från att jag en dag kanske sett en lättklädd bild ofrivilligt, eller bara en vacker kvinna i riktiga livet. Detta går oftast bra. Men när detta läggs på det faktum att skolan kanske är extra stressig, eller att jag hade någon känslomässigt krävande diskussion med någon. Då börjar jag halka med sömnvanorna, jag tummar på min relation med Gud, och till slut råkar jag alltid tillbaka till utagerandet.

Så jag vet väl någorlunda hur mönstret ser ut, och vilka triggers som finns. Jag vet bara inte hur jag ska tackla dem. Jag gissar att jag ännu mer skulle behöva mina goda vanor då jag råkar ut för saker som triggar mig. Det är bara så svårt att hålla fast i dem just då, och de kan också tyckas vara verkningslösa då jag börjar få det svårt.

Men jag tar verkligen med mig det du sa David om att se porrimpulsen som en varningssignal om att något är fel. Ungefär som de som känner av kommande oväder i huvudet eller i knäet. ;)


Hej Perelandra,
tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag tror att många kan känna igen sig i det du skriver på olika sätt. Själv kan jag känna igen mig i detta med att dagsformen som kommer och går. Även efter flera år fri från porr har jag dagar då jag kan tänka "Nu skiter jag i allt och kollar på porr." Oftast är det i samband med dagar eller perioder i livet då livet varit tufft eller utmanande på något sätt. Hjärnan vill gå tillbaka till något som den minns "fungerade" för att ta bort det jobbiga. Skillnaden är att jag nu har många andra strategier för att ta hand om den impulsen istället. Vårt inre liv som människa tänker jag är lite grann som vädret. Det skiftar konstant, ibland långsamt, ibland snabbt. Vädret kan vi inte styra över, men vi bli allt bättre på att veta hur vi ska bete oss vid olika typer av väder i vårt inre för att hitta en inre balans. Ett sånt verktyg är att skapa goda ordningar som man håller fast vid, oavsett väder. I den kristna klostertraditionen finns ett ordspråk. "Bevara ordningen så ska ordningen bevara er." Det kan låta lite tråkigt, men kan vara väldigt användbart. Själv har jag fasta tider för min bön. Det är inget avancerat upplägg, bara att jag vet att en viss tid på dagen så har jag min bön. Det hjälper mig att hålla fast vid den ordningen, även de dagar jag inte alls har lust eller vill samtala med Gud. För jag vet att det är antagligen då jag behöver det som mest! På samma sätt kan det vara en hjälp att hålla fast vid en rutin för t.ex. sömn, kost och så vidare.

En risk är att man försöker göra för mycket förändringar på en gång. Här talar jag av egen erfarenhet! Jag försökte förändra många olika beteenden och rutiner på en gång. Men det gör en alldeles utmattad och slutar oftast med ett återfall. Ett sätt som jag fick lära mig under mitt tillfrisknande var att fokusera på en enda, väl avgränsad sak, och jobba just med den, tills dess att den rutinen satt sig och blivit en naturlig del av livet. Oftast är det bäst att börja med något enkelt. Det finns ny forskning om "mikrovanor" som talar om att detta är ett bra sätt att skapa varaktiga förändringar.

Så det är grymt bra att du har koll på dina mönster och dina triggers! Det innebär att du har kunskap som kan guida dig att fundera över nästa steg. Om du vill, kan du fundera över vilken av dina triggers eller mönster som du vill fokusera på och jobba med. Att avgränsa sig och välja något som är inom räckhåll är bra också för självkänslan.

Med detta sagt, så är det här bara mina tankar och funderingar. Som vanligt gäller att du själv känner dig själv bäst och vet vad som funkar och inte funkar för dig. Så bara lägg det åt sidan av det jag skriver som inte passar dig!




  Forum
Användare som läser denna konversation
Guest (2)