Hej Lars,

Får man fråga vad det är som triggar dina "återfall"? Är det sorgen/smärtan som du beskriver som bubblar upp och får dig att vilja använda porr?

Notera f.ö. att jag skriver "återfall" med citationstecken eftersom det verkar som att du håller dig undan från porr större delen av tiden. Jag ser det som att du fortfarande gör framsteg när du håller dig undan och de gånger du faller tillbaka i användandet en enstaka gång förstör inte alla dessa framsteg, även om det såklart utgör ett bakslag.

Ok, det är liknande för mig. Intressant det där med att du blev triggad av att se ett program om spelberoende, det verkar som om ens hjärna kan komma på alla möjliga bisarra trick för att man ska fortsätta med sitt missbruk. Jag ska försöka vara på min vakt.

Kul att höra!

Jag har en person som jag är ärlig inför.

Det gör jättestor skillnad för då vet jag ju att jag inte kan traska runt i något i smyg.

Hej Johanna,

Mitt enda accountability-verktyg just nu är att ge uppdateringar i min tråd här, jag började skriva på forumet just eftersom jag saknar någon i min närhet att prata om detta med. Det är såklart skillnad från att ha en accountability-partner och du har säkerligen rätt i att en AP förbättrar chanserna för att lyckas. Jag ska fundera lite mer på detta.

Ja, jag är rätt övertygad om att en AP skulle kunna vara till stor hjälp. Mitt problem är i stort sett att killarna i min bekantskapskrets själva tittar på porr och säkert skulle tycka att hela denna grejen är larvig, samt att de troligtvis inte skulle kunna hålla sig från att berätta för andra. Jag älskar mina vänner men även vänskap har sina begränsningar och detta är en angelägenhet där deras inblandning troligen skulle göra mer skada än nytta.

Lösningen skulle då vara att ta kontakt med någon jag inte känner, som du har gjort, men det föranleder nya frågor om hur ett sådant upplägg skulle fungera. Jag tänker att det måste vara behäftad med regeln om att det man säger till varandra stannar hos varandra men hur kan man lita på att den regeln hålls? Om man talar med någon som enligt lag har tystnadsplikt i sammanhanget så är incitamenten att följa regeln såklart väldigt stark men annars kanske den inte är det. Jag har tänkt att en lösning på det skulle kunna vara att man pratar med någon som också håller på och kämpar med sitt beroende och delar med sig av personliga grejer till varandra men det är lättare sagt än gjort att ens hitta en sådan person. Detta låter säkert överdrivet nojigt och kanske bara är löjligt övertänkande från min sida men jag är nog lite nojig när det kommer till att dela med mig av känslig information till andra. På internet kan man ju åtminstone i viss utsträckning "gömma sig" bakom sin IP-address.

Får man fråga dig ungefär hur ditt och din AP's upplägg ser ut och vad ni (i grova ordalag) har för rutiner/regler i kontakten?

Tack för svar angående din AP!

Låter som att skammen har positiv inverkan på dig, om den signalerar när du gjort fel och därmed håller dig i schack. Jag har själv tidigare tryckt undan skammen eller inte känt av den p.g.a. ignorans men är tacksam över att jag nu har mer av denna feedback-mekanism då och då, även om den är obehaglig.

Hej,

Kul med en uppdatering från din sida och skönt att du har nått en punkt där du inte är besatt av porr (eller undvikandet av porr, snarare) utan kan vara lite med avslappnad och fokusera på att leva livet :)

Jag sänder tankar av välvilja med förhoppningar om att du har det bra i sommarvädret.

Glädjande att höra att det är bra och tack för de uppmuntrande orden. :)

Noterar f.ö. att denna tråd startades för ca 12 månader sedan, vilket betyder att du nu har varit aktiv här i ca 1 år och still going strong!

Jag kände jag skrev för långt för några dagar sedan, och behövde summera mina tankar kort.... Nu försöker jag igen

Att den drog/det missbruk som vi pratar om här orsakar mycket skamkänslor, kanske mer än något annat, det vet vi - många gånger är det ju därför vi missbrukare låtit bli söka någon form av hjälp överhuvudtaget i många många år. Många år av ensamhet, av smygande, av försök att vilja sluta, utan att det går, utan förmåga att hitta en väg ut. Tro mig, jag har försökt.

Vi vet också att det sätter sig djupt i själen/tanken, oavsett om du är den som fastnat i att göra det, den som är på film och spelas in, eller en anhörig som blir drabbad av det.

Jag vet faktiskt inte varför jag i 15-20 årsåldern började titta på porr, då i form av tidningar... det var väl spännande? gav en flykt, kändes bra, förebilder? väldigt osäkert trots skammen fortsatte jag. Dumt nog, men hade jag kunnat sluta? Nu många år senare har jag ett litet nätverk runt omkring mig där jag kan säga, jag föll, jag föll inte. Utan att bli kallad för ett avskum (för det är ju så det känns). Utan mer, okay, det var inte alls bra, res dig upp nu, så går vi vidare.

Det är verkligen ingen rättighet att få hjälp, inte här på forumet, eller av någon IRL. Vi som fått hjälp mår gott av det, och gör klokt i att försöka vårda de sammanhangen, fortsätta resa oss.

Att få förlåtelse för det som vi gjort är ingen rättighet heller.

Det är inte heller någon skyldighet ge förlåtelse.


Men när dessa saker finns - förståelse för ett stort hemligt problem, förlåtelse som ger förmåga att skaka av sig skiten och gå vidare. Då kan livet faktiskt börja. Även om det kanske också är just då som man för första gången får chans att leva och gråta ut över allt som hänt. Som inte borde hänt, men gjorde det ändå.


Jag ser nu att det blev en annan text än jag skrev för några dagar sedan. Får vara så.

Mina formuleringar här är inte tänkt att trycka ner någon, utan mer ett försök att peka på att det finns en väg, fanns det en för mig finns det en för dig.

Hej Lars
kul att du skriver, och kämpar med ditt missbruk
Tänkte bara säga att även om du känner att det är lite osammanhängande så är det vad du vill ha sagt som är viktigt,
Kämpa på