Det pratas mycket om er porrberoendes kamp. Den kan nog inte jämföras med att vara partner eller barn till en med beroendet. Vi lever i en ovisshet och ångest från morgon till kväll. Hur tar ni hand om era anhöriga under ert tillfrisknande? Hur hade ni mått och reagerat om det vore tvärtom? Hur vill ni att vi ska läka? Mvh C

Hej.

Jag tar hand om min partner genom att visa vem jag är utan mitt beroende.
Hon har alltid älskat mig för den jag är. Jag förstärker dessa sidor och prioriterar henne. Jag visar att min kärlek är för henne och inte mitt beroende.
Det är inte alltid lätt. Porren ger utdelning väldigt fort medans livet är lite trögare. Det gäller att hålla ut och försöka vara smartare än beroendet.
Prata känslor är en väldigt ny sak för mig som jag är säker på har en positiv inverkan.

Jag hoppas att jag skulle göra det lika bra som henne i en omvänd situation. Men känslor är känslor och de är svåra att styra över.

Vårat förhållande är ingen mall. Med en annan partner så skulle utfallet säkert bli något annat.

//Trasig

Då jag har konsumerat pornografi så får hjärnan snabba dopamin kickar utan att jag behöver göra någon som helst motprestation. I verkligheten så är det inte lika lätt att få dessa kickar. Jag måste helt enkelt jobba för dem.
För mig kan det ibland liknas med att världen är svartvit och porren är i färg.

Ett tips om du vill lära dig mer är denna dokumentär
https://brainheartworld.org/

Mvh