Läser man här så ska man som anhörig samtala och stötta MEN JAG KAN INTE DET MER!
Har försökt förlåta tidigare rundor och det har väl gått sådär, förträngning inte förlåtelse, men nu kan jag inte mer.
Hur kan man bara titta på eländet??? Att råka se en gång men att välja att fortsätta?
Att titta på porr är ett aktivt val. Man blir inte beroende av att råka se en bild utan av att man väljer att fortsätta.
Att gynna människohandel, kvinnoförnedring, objektifiering och faktiskt barnpornografi är inte ok någonstans. Alla (vuxna iaf) vet det. Hur kan man då välja att fortsätta att titta???
Visst är det tråkigt med beroende men när det gäller porr har moralen fallerat långt innan beroendet.
Så nej, jag kan inte förlåta igen. Jag är så fylld av illamående, ilska, hat, besvikelse och sorg. Ja massa sorg. Det är min kärlek, min bästa vän som skadat mig och vår familj såhär.

Hej Berta!

Ser din frustration, och det stämmer att konsumera porr är ett aktivt val. Åtminstone i början. Att bidra och ta del av denna industri är för många helt otänkbart och inte okej någonstans. Det viktiga här att komma ihåg är att du har rätt till dina känslor. Det som har sårat dig, att dina partner ser på porr bakom ryggen på dig, är en handling som din partner har gjort. Men det gör inte att du inte har rätt till dina känslor. Du har rätt att känna, du har rätt till att reagera. Du är en del av ditt förhållande precis som din partner.
Vad det gäller framåt så är förlåtelse också ett aktivt val. De är något som bara du kan komma fram till om du vill göra eller ej. Jag vill uppmuntra dig till att tänka över ditt val + att förlåtelse och försoning är två olika saker.

Om du önskar att ha någon att prata med, eller bolla med angående detta så är du välkommen att höra av dig till kontakt@startaom.se

Tja vad ska man säga. Jag har kämpat med att försöka förlåta. Våren kom och kläderna åkte av och överallt ser jag hans objekt. Bröst, rumpor, unga kurviga kroppar. Arg så fort jag går utanför dörren. Kan inte promenera ihop, åka bil ihop, se på TV ihop. Vi har däremot gått på rådgivning ihop. Till vilken nytta undrar jag??? Hela tiden har jag sagt att om det ska finnas någon chans så måste han vara ärlig. Kommer fram ny info med jämna mellanrum, inte för att han berättar utan att han blir påkommen. Nu har det visat sig att han minst porrsurfat i två och ett halvt år och inte alls "sen i höstas" inte alls "bara sena kvällar då han inte kan sova för att han har ont" nej här har det förekommit dagar då alla varit hemma och vakna, på födelsedagar, på hotell med familjen. Jag tror inte att han la av mer än en kort stund den första gången han blev påkommen. All, all tillit är borta och allt hans snack om att han vill VERKLIGEN vara med mig är bara skitsnack. Jag har levt på hoppet så länge, att jag ska komma över hans lögner och svek men det är verkligen kört. Nu är det klart. Inga mer försök. Pratade med hemmaboende barn, gemensamt, så nu är steget taget till ett liv utan hans lögner. Det är det värsta. De ständiga lögnerna. Han säger att han sagt allt, men om och om igen visar det sig att han ljuger.
Han ljuger för mig, för sig själv, för de han samtalar med. HUR SKA MAN KUNNA KOMMA FÖRBI ETT BEROENDE OM MAN LJUGER HELA TIDEN????
Ni som är beroende, se till att skippa lögnerna om ni vill ha en chans att fixa det. Inga anpassningar av sanningen. Var ärliga i era svar, för både er själva och de som står er nära!

Precis som med alla andra missbruk som spel, tabletter, alkohol, opioder kokain, heroin så är sex och porrmissbruk skamfyllt och ger effekter som är tragiska. Jag har själv sett hur min sambo påverkats gång på gång av mina lögner och mina svek, men jag kan aldrig få detta ogjort hur mycket jag än försöker. Det enda jag kan göra är att skaffa mig rutiner och verktyg för att hålla mig ifrån det. Att jag är att lita på. Där har jag inte lyckats alltid men jag måste hela tiden vara på min vakt för att inte ramla tillbaka. Jag kommer aldrig kunna känna hur det känns av att ständigt bli lurad, sviken och manipulerad av sin livskamrat. Aldrig. Detta är ett missbruk som vi helst håller för oss själva i familjen och inte pratar om utåt. Eller så pratar vi i självhjälpsgrupper och söker stöd på annat håll där vi inte vill avslöja oss för detta är så skamfyllt och äckligt och förnedrande.Helt förståligt. I bland önskar jag att mitt porrmissbruk varit ett annat missbruk. Hade det varit bättre tro? Att vara en heroinist eller opiodberoende?
Eller rentav spelberoende? Jag tror inte det men andra missbruk än just porrmissbruk hade varit lättare att prata om, dela med sig om känns det som. Vi måste alltid vara på vår vakt för att inte riskera att trilla dit igen. Att inse att vi är beroendepersoner resten av vårt liv. Och att varje dag nykter är ett rekord. För mig i alla fall. Jag hoppas och tror att ni alla ni sambos och flickvänner samt fruar också inser att det finns hjälp för er som drabbade, anhöriga men framförallt medberoende. Ta hjälp av dessa om ni orkar. Min sambo har vägrat detta genom åren för att hon just av den anledningen inte vill prata ut om detta med likasinnade personer för att det är så tabubelagt och skamfyllt. Är jag ärlig mot framförallt mig själv kommer jag också vara det mot alla mina medmänniskor i min närhet.
Jag vill avsluta med att nämna att syftet med min text inte på något sätt är att försvara mitt agerande, min sjukdom och beroende och det jag utsatt min sambo för,utan förklara hur i alla fall jag har det i min vardag och vad jag gör för att hålla mig i från det som gör mig till en sämre person än vad jag egentligen är. Det vill jag att ni alla ska veta.

För mig är livet mycket bättre utan porr. Och troligtvis för många andra i liknande situation också.
Jag kan inte hantera pornografiskt material utan att jag tappar tid och rum, missköter mitt jobb, drar på mig skulder och undanhåller saker samt ljuger och manipulerar. För att jag helt enkelt inte kan hantera det utan att det får konsekvenser. Att sätta tid på hur lång tid ett beroende skapas eller utvecklas är enligt mig helt individuellt. Däremot har jag ställt frågan varför just jag? Vad är det som har orsakat min beroendeperson? Jag känner stundtals i livet ingen sinnesro och glädje eller harmoni och då tröstar jag mig med porr för att fylla det tomrummet för att må bättre. Andra människor dricker, andra spelar och några äter, vissa tar kokain eller heroin och några tar opioder. För min del blev det alkohol och porr och kunde lika gärna varit något helt annat precis som ovan.Men det handlar bara om för stunden, för sen kommer ångesten och skammen över vad man gjort ännu en gång. Man lovar sig själv att aldrig mer utsätta sig för samma sak igen. Tills nästa gång, och nästa och nästa. Tills du blir påkommen och lovar och lovar hederligt att aldrig mer utsätta henne för samma sak igen. Du kan klara dig. Om du inser och talar om för dig själv att du är en beroendeperson och skapar ditt egna sätt och dina egna rutiner att leva efter.

Jag tycker inte heller det går att likställa med andra droger. Som ts skriver så är det från början ett val man gör och det tar nog sitt tag innan man blir värnlös inför det. Som partner känns det jättesvårt nästintill omöjligt att förhålla sig till....man vill ju leva livet liksom. Från att aldrig tänkt på porr är det nu med mig konstant. Inte kul att vara på tex stranden med lättklädda tjejer och bara känna sig värdelös. Mitt sinne har blivit mörkt och jag gråter mycket. Var det såhör det skulle bli/ Anhörig

Jag tror att det JOS menar med att porrberoende kan likställas med andra beroenden på det sätt att hjärnans belöningssystem regerar på porr på samma sätt som med andra beroendeframkallande substanser och beteenden. Det är helt sant. Dessutom använder många porren som en verklighetsflykt, alltså att den fyller samma funktion som andra droger/beroenden. Här är en artikel som förklarar detta:
http://cybersexdetox.se/...ramkallandeporrberoende/

Men det är viktigt att veta att skadeverkningarna för de anhöriga kan vara olika beroende på vad man är beroendet av. Sex och porrmissbruk attackerar det mest intima och privata vi har i ett förhållande.
Det är grunden till mycket skam och skuld för många anhöriga.

Jag vill också göra er uppmärksamma på våra ordningsregler i forumet. Se rubriken "Respekt och Uppmuntran". Om tonen i tråden blir för hård kommer era inlägg att tas bort från forumet. Syftet med forumet är att ställa frågor, samtala och få reflektera tillsammans med goda syften.

/Johanna Starta Om