Tack Lars för stödet.
Ja det är viktigt att kunna ventilera och ta hand om sig själv för att inte bli uppslukad av tråkiga tankar. Vissa dagar går så klart bättre än andra. Det svåraste är att inte kunna göra något åt problemet mer än att lämna över bördan till Gud och söka stöd för egen del. Det går ju inte att fixa andra människors problem. Det är som att banka huvudet i väggen. Det är bra att det finns detta forum och veta att man inte är ensam.

Känner mig lite manad skriva en jättekort uppdatering.

Strul o missbruksfaktorn i mitt liv är väldigt låg så har egentligen inte så mycket nytt att beskriva där. Det är ganska "lugnt" överlag, upplever inte särskilt mycket hopplöshet eller frustration, förutom ibland då jag kan gå omkring och vara arg på saker. Kanske bra det, för ilskan, rätt kanaliserad handlar nog om saker runtomkring mig jag inte ska svälja längre, utan säga ifrån o sätta gränser.

Måste såklart fortfarande vakta på mig, och inte sitta med en laptop i knäet hemma, det är skönt och bra med en stationär dator som används till riktiga och viktigare saker, så får jag göra annat på övriga ställen i lägenheten.

I morgon är det 70 dagar sedan jag började sluta. Dvs 10 veckor, en kort tid för hela mitt liv, men då, i början, att tänka att jag faktiskt inte skulle tillbringa kvällar o många lediga stunder med det jag gjort tidigare i smyg hade jag inte kunnat föreställa mig. Vet bara att jag kände det måste bli någon förändring för det var bara rundgång i allt.

Kul se att andra börjar hitta hit, även om det är av smärta och sorg, och hopplöshet som vi börjar skriva här, så känns det ändå bra att se att andra stapplar sig ut i ljuset.

Sköt om er!

Jo, kom på en sak jag har tänkt och funderat på som jag hade tänkt skriva; jag har känt mig lite "trött på att hålla på läsa, fundera och kämpa" ett tag, inte på det sättet att jag vill tillbaka till missbruket, och inte heller på det sättet att jag tror jag börjar glida in dit långsamt, utan mer... "nu är det nog ett tag", "nu vill jag göra annat". tänker att det nog är bra o nyttigt att ta lite småpaus ett tag och utforska övriga saker i livet. allt är ju inte att sluta med porr heller.

tack tack för uppmuntran :)

jag känner inte jag varit så duktig egentligen, förutom att jag till slut på grund av utmattning och hopplöshet vågat släppa taget om att klara det själv, jag tror ju så tror (;-) ) att det varit en bra timing från någon annan än mig själv.

Jag kan väl lite känna mig som han med kokosnöten, som provat alla möjliga sätt för att "hitta mig själv" - "bli tillräckligt bra så jag duger"- genom att köpa saker, träna för mycket, resa, läsa mig till kunskap, alkohol i smyg för att döva, och porrflykten... det mesta gav ju bara skam och ångest över att jag inte klarade av det som jag borde.

och så, när jag får hjälp gå ner på en landningsbana där det blir tydligt att jag faktiskt är älskad, av Gud och av vänner som känner även ganska mycket av de mörka sakerna jag gjort och tänkt, och några jag pratat med i egenskap av att de haft det yrket (pastorn o en annan som jobbar inom Startaom) och inte blivit föraktad utan sedd... då släppte ju förtrollningen och skammen på något sätt.

Sen ja, det finns ju "fåglar" jag måste säga 2000% nej till om de kommer och gör sig redo för inflygning i mitt tankeliv. Det finns filmer av vanlig sort jag måste stänga av. Men, det dör jag väl inte av? Allt är inte gott som erbjuds i världen. Allt fördärvar inte alla, men att jag behöver vara på min vakt ett bra tag till inser jag, men det är värt det. Stor skillnad mot förrut när jag ... både såg tokmycket dumma filmer, chattade på nätet, utan att det byggde upp något gott i mig.

Konstigt att det ska ta så lång tid för att börja gå ner för landning.

En själavårdare jag lyssnat på en del sa på en podcast när det handlar om vissa saker i livet, och där man som den med problem automatiskt frågar "vad ska jag göra?" - och svaret blir, du ska inte göra något, allt är redan fullbordat. du kan däremot få upptäcka att du duger och att du är älskad.

Känner absolut inte jag blivit perfekt på något sätt, men tankarna håller ju ihop betydligt mer i år, jag har inte den där känslomässiga bergodalbanan i mig. Och en del saker kan nog bli lättare ta tag i och möta i min vardag, känner nog det redan. En del saker betyder mindre nu, och kanske också blir enklare.

Skrev tidigare detta att jag känner mig lite "förändringstrött", och det som ligger i det kan också vara att jag måste få vara på denna nya plats ett tag och bosätta mig där så att säga.

färdigbabblat från mig ikväll...

Det är bra Lars att du är ärlig gällande din ilska istället för att försöka pressa ner den. Jag tror att många har hamnat i olika missbruk på grund av underliggande känslor man försöker att kontrollera. Det kan istället vara bra att få ur sig ilskan på ett sunt sätt som att sätta gränser som du skriver. Det kan också vara bra att aktivera sig med något fysiskt som motion, städning eller att flytta möbler eller vad det nu kan vara. Det är glädjande att läsa om din resa vilket jag tror inspirerar andra som är i en liknande situation.

Tänkte mig ta en liten paus från att tänka på allt ett tag, men just nu började jag läsa vidare i en bok jag började på tidigare i höst ; "Treating Pornography Addiction: The essential tools for recovery", av Kevin Skinner.

På en sida listar han upp de interna substanserna som vi blir höga på när vi använder porr;

"epinephrine, testosterone, endorphins (endogenous morphine), oxytocin (a bonding peptide strongly associated with feelings of love), dopamine, serotonin, and phenlethylamine."

de har massa olika egenskaper och effekter, och är en normal del av våra kroppar, men mängden och kombinationen av hur de fungerar har enligt boken en väldigt snarlik effekt som amfetamin...

Jag tänker, det är väl inte konstigt det är lätt fastna, och svårt sluta. Det blir ju på ett sätt bara indirekt man håller på med porr, det är liksom det som drar igång kemifabriken i skallen, man använder porr och människor för att dra igång sin egen drogproduktion i huvudet..... Själv har jag ofta tänkt på hur lättillgängligt det som jag suttit fast i är - i fickan, klick så kan jag ... men egentligen är det ännu mer en del av mig än jag ibland tänkt. Då jag själv stått för drogproduktionen.

Så vi som fastnat ska definitivt fortsätta kämpa, gå längre o längre bort från detta, och hitta det liv som vi så väl förtjänar.

Boken fortsätter - det är ett kortlivat rus - och det fick/får oss att återvända igen, och kräva mer och mer. Det blir det nya normala. Ja, det känns ju igen för hur mitt liv varit. Känner att jag inte haft den kicken i mig på ganska länge nu, och det känns inte som något jag saknar dagligen, tankar kommer ibland, men har inte fallit dit på ett bra tag. Kommer säkert kanske eventuellt göra det, men ska inte med flit gå dit, och göra mitt allt för att fortsätta bli "nyktrare"

Hej :)
Jag kämpar på, eller inte alls så mycket kamp just nu. Det blev inget super-återfall i samband med sluta-snusa-övningen, även om det nog kändes som det var dit jag var på väg. Jag är i ett läge där jag låter bli porren. Jag tror faktiskt den förlorat ganska mycket av sin attraktionskraft.

Jag bearbetar nog en del i skallen av saker jag undvikit tidigare, och jag insåg här i helgen att... well... egentligen är mitt liv ju fantastiskt bra, om jag "bara" har några irritationsmoment i mitt liv i form av kompis/jobb relationer där allt inte hela tiden flyter extremt smärtfritt (men det går ju leda relationerna dit, genom att mer o mer stå för vad jag tycker, inte fly från problem in i någon drog osv).

Skriver kanske mer senare, men ville mest säga hej o ge ett livstecken så ingen tror att jag inte gått under :-)

Vill bara sticka in huvudet och önska er alla en God Jul!

Det är "glädjande" se att det är en del aktivitet här på forumet - även om varje inlägg skrivs av någon med en kamp, mer eller mindre desperation eller bara nyupptäckt upp om frihet. Så bra att ändå veta att ingen av oss är ensam, oavsett vilken sida av problematiken och såret man är.

Hej Lars!
Vill bara säga att du är fantastiskt! Läser ofta i din tråd.

Grattis till att du har tagit beslutet att göra en omstart, igen. Ja jag säger grattis, det kanske låter konstigt - men alternativet är att inte göra det utan att ligga kvar där nere i geggan. Så jag säger GRATTIS!
Och du är inte helt tillbaka till ruta 1, inte om man tänker efter. Om man skulle jämföra din hjärna när du första gången du slutade med porr, och hur den ser ut idag, skulle man se stor skillnad. Du har ändrat dina vanor. Dina invanda "motorvägar" = tankemönster är inte tillbaka till där du en gång började. De jobbet du har gjort för att ändra dem har du inte gjort förgäves.

Vi finns här och stöttar och läser din tråd.

/Johanna Starta Om

Ser fram emot dina uppdateringar, heja dig!

/Johanna Starta Om

Måndag morgon. Ganska pigg här, även om jag liksom jättemånga andra är jättetrött på det här med pandemin...

Jag läste lite i en annan tråd här om att den som skrev inte tycker synd om de som är porrberoende. Ja det är rätt! Det är inte synd om oss, inte mer synd om oss än om er andra. Enda är att det är mer skämmigt än mycket annat som andra sitter fast i, och det gör i sin tur ofta att vi fastnar hårdare, söker hjälp senare, för vi vågar inte då vi är rädda bli upptäckta, att någon ska säga hur äckliga vi är, och tänker att vi bara ska skärpa till oss i smyg, så ska det nog ordna sig, av ren viljestyrka ska det gå denna gång, även fast det inte gick förut. för vi vet ju hur fruktansvärt fult det vi sitter fast i är... osv. en ond cirkel.

Tills ett ljus går upp, att enda vägen ut är att säga. Hey!, jag kan inte det här själv. Ledsen hur jag skitat ner mig, men kan ni hjälpa mig? (ungefär).

Då vi kanske får förlåtelse, kanske förstår varför vi dragits in i smeten, och då vi kanske får chans att börja agera och reagera annorlunda. Väl medvetna om varifrån vi kom.

Jo, jag är på väg, och är trots allt glad jag hittat hit, att jag hittat sätt att prata om detta IRL med några, även att jag faktiskt misslyckats och behövt säga IRL - ja, det här gick ju åt skogen. Men sen, att ändå känna mig accepterad, inte bejakad i att jag gjort något bra, men bejakad i att jag kan få resa mig igen, att jag kan få gå vidare, damma av mig smutsen.

Min status just nu är: jag går en smal "nykter" väg, där nollan gäller, inte första titten, inget alls. vända bort, och se in i någon annan. Förstå jag är buren och älskad. Att det finns andra intressen värda att vårda, även om de är små. Och; jag är inte ensam.

Fil 1:6
Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.