Ursprungligen postat av: Alias123456 
Ursprungligen postat av: Idioten Hej igen!
Då var det 8 dagar sedan jag skrev sist och det har hänt en del sedan sist.
Både bra och dåliga saker.
Jag har tex hålla mig heeeelt borta från porr i 20 dagar! 💪
Vi har haft bra och dåliga dagar här hemma och så kommer det gissningsvis fortsätta ett tag till.
I fredags bestämde vi oss för att damma av min gamla dator (den har stått nerpackad i två år) för att se vad som fanns i den. Det var tufft, tufft för oss båda men på helt olika sätt.
Min fru tog det inte bra då det var väldigt tufft för henne att jag fortfarande hade kvar bilder på gamla ex osv. Vissa av bilderna var mer än 10 år gamla. Det fanns även mycket porrelaterat, vilket hon däremot hade väntat sig. Det som tog riktigt hårt och djupt på henne var bilderna på några av mina ex. Förstår henne helt. Det är som hon säger: Lämnar man ett liv och startar ett nytt med en ny partner så gör man sig av med allt det gamla. Gör man inte det så ser det ju väldigt illa ut. Så varför har jag inte gjort mig av med dom? Jag har ju inte kollat på dom på evigheter! Svaret är att jag helt enkelt inte har något riktigt bra svar på det.
Men jag har alltid varit sån, har haft svårt för att göra mig av med saker, nästan oavsett vad det har varit även om det är saker jag varken använder eller kommer ha nytta av. I detta fallet var det nog en kombination av det samt förträngning av att det fanns kvar.
Oavsett vad så är det helt fel att behålla såna gamla bilder. Det är helt oförsvarligt!
Men nu är skiten borta för gott och det känns otroligt bra!!!
Hade förträngt mycket av det som fanns där men mycket kände jag igen så fort jag såg det. Känslan var hemsk.
Har insett att jag verkligen har haft problem att göra mig av med gamla grejer av någon konstig anledning. Det har iofs blivit mkt bättre på senare tid men jag kan bättra mig ytterligare.
Så alla ni andra porrberoende som vill bli kvitt erat beroende för gott. Gör er av med all gammal skit som har med porrtittande att göra. Förr eller senare ställer det bara till med problem! Antingen för er själva eller för eran relation om ni har någon.
Och kom ihåg, var 100% ärliga mot både er själva och eventuell partner.
Upplever att dom flesta som öppnar upp sig får ett bra stöd hemifrån vilket hjälper så enormt mycket!
Ska ryggsäcken tömmas så ska den tömmas helt!
En annan superviktig sak. Har ni en partner, glöm inte av henne/honom! Dom går igenom en pärs utan dess like! Ibland kan dom behöva prata, ibland behöver dom vara för sig själva, ibland behöver dom prata med andra osv. Både känslor och humör kan skifta. Men oavsett vad, ge dom utrymme, tid, förståelse och stöd. För ett lyckat slutresultat tror jag stenhårt på att man är stark i sig själv och att man är starka ihop som ett par. Tar man sig igenom något sånt här blir man oslagbar både som person och som par. Det är iaf min tro och inställning!
Kämpa på, bryt ihop, var starka och envisa! Till slut står ni där som vinnare på ett eller annat sätt! 💪🙂
Hej! Jag hittade precis din tråd och vill bara tacka för att du och din fru delar med er av er resa. För en vecka sedan blev min sambo påkommen med sitt porrmissbruk (som han lovat mig att han slutat med under 2.5 års tid). Under denna veckan har vi båda gråtit, men igår vågade han äntligen vara ärlig med exakt allt. Känslorna hos mig som partner är nu många. Jag älskar honom mer än allt, men jag är så rädd att aldrig kunna lita på honom igen. Men att läsa er resa och se att det finns hopp, både för dig som slutat men också för er som par, ger mig tröst och hopp om att det är rätt beslut att stanna kvar och fortsätta kämpa och älska. Fortsätt gärna dela med er. Önskar er verkligen all lycka till och återigen tack, ni förstår inte hur mycket det betyder!!
Hej Alias!
Kul (eller vad man ska säga) att du har hittat hit och läser samt skriver.
Blev väldigt rörd av det du skrev och fällde faktiskt en liten tår.
Det värmer i hjärtat att mina/våra problem faktiskt kan hjälpa och stärka på annat håll.
Jag känner igen mycket av det du beskriver. Lögner, smusslande, brist på tillit, många och skiftande känslor osv.
Det är fullt naturligt att du känner som du gör och jag tycker det är bra att du släpper fram dina känslor och att du skriver av dig här. Om han inte redan gör det så hoppas jag att din sambo börjar kika lite här på forumet också :)
Min personliga åsikt är att man har stor chans att som par ta sig igenom något sådant här om man kan lyssna på varandra, försöka förstå varandra och att man respekterar varandras känslor. Att finnas där för varandra och stötta varandra är oerhört viktigt. Är kärleken tillräckligt stark och om viljan för den som är/var beroende är tillräckligt stark så tror jag man kan växa både som individer och som par.
Förstår också att det är väldigt svårt för den som är medberoende att sätta sig in i hur hjärnan och tankarna fungerar hos en som är beroende. Förstår verkligen till 100% att man tar det personligt.
Men ur mitt perspektiv så är porrberoendet en helt separat sak som inte har med min fru att göra överhuvudtaget. Jag har alltid älskat henne från topp till tå, både invändigt och utvändigt. Och jag har alltid gått igång på henne, tyckt att hon är vacker, snygg och sexig osv. Hon är världens finaste människa enligt mig. Men porren fanns med mig långt innan jag träffade henne, den var en ovälkommen gäst som följde med in i vårat förhållande. Jag klarade inte av att skaka av mig den där hemska porren själv, men med hennes hjälp gick det :)
Men när man går in i porrens värld så är det som en liten isolerad bubbla, en bubbla som är helt skild från den verkliga världen där utanför. Och just det är för mig väldigt svårt att beskriva och förklara för min fru. Jag begär verkligen inte att hon ska förstå eftersom det är väldigt svårt att sätta sig in i när man själv inte har varit där.
Och just det du skriver om att du är rädd för att aldrig kunna lita på honom igen är fullt naturligt. Min fru går igenom exakt samma sak med mig. Och just den biten tynger oss båda väldigt mycket.
Att vinna tillbaka den där så viktiga tilliten kan säkert ta lång tid. Tror det är svårt att med ord vinna tillbaka tilliten från sin partner och att det istället är upp till bevis och att man med tiden ser om tilliten är befogad eller inte.
För mig personligen finns det i nuläget inget viktigare än att fortsätta mitt liv som öppen och 100% ärlig. För jag vet att om jag ljuger eller håller undan något sådant här igen så är det kört. Helt kört! Dessutom mår jag sååå mycket bättre av att inte bära på några hemligheter!
Så jag är hellre ärlig än att riskera att svika henne igen/förlora henne. Det är liksom det enda alternativet för mig. Både hjärna och hjärta är fullt inställda på det.
Men ja, det är en tuff period vi har framför oss. Det kommer säkert pendla mycket upp och ner, var beredd på det. Håller tummarna för att både ni, jag och min fru grejar det här. Och tack för dina lyckönskningar! Dom värmer 😊
