|
|
Ursprungligen postat av: Idiotens fru  Ursprungligen postat av: Alias123456 Ursprungligen postat av: Idiotens fru Hej!
Här har du idiotens fru (om du läst hans tråd så vet du)
Jag förstår exakt vad går igenom och vad du känner, du är inte ensam. Jag kämpar varje dag vissa dagar går de bättre andra sämre. Man får försöka fokusera framåt även om de är svårt. Du får gärna ställa frågor eller ventilera dig här. Jag finns här som säkert många andra också. Den tydligaste känslan jag har just nu är att JAG HATAR PORR!!
kämpa på!! Kram idiotens fru Åh! Tusen tack för att du tog dig tid att svara! Blir så rörd och glad, det känns som att det finns hopp att höra att par lyckas hålla ihop trots nåt sånt här. Det jag har svårast med och som jag inte vet hur jag ska komma förbi, är att det gnager en oro i mig att han kanske faktiskt har varit med någon annan tjej. Att han inte ”bara” missbrukat porr, utan även varit med andra. Han säger såklart att han absolut inte har varit det, och jag vill inget annat än att tro honom, men jag är så rädd. Hur känner du med tillit? Litar du på din man igen? Om inte, tror du att du kommer att kunna göra det? Återigen, tusen tack och kämpa på ni också! Massa kärlek Hej! Jag förstår din oro, jag vet ju inte hur din mans situation är. Men min man har aldrig haft behovet av att vara med någon annan utan detta har varit själva porren att se på den. Som hans lilla grej liksom, men jag hade den oron också men jag ställde frågan rakt ut och sa att han va tvungen att vara ärlig och jag va beredd på att hantera de ja skulle få höra. Jag tror de är viktigt att allt kommer upp till ytan för att man ska kunna starta om! Jag har också varit väldigt tydlig med att jag inte tar fler lögner nu. Hellre att han är öppen och diskuterar hur han känner, och om de kommer infall att han vill kolla porr, så vi kan prata om de gemensamt. Och min man har fått svara på väldigt mycket frågor om allt möjligt som kommit upp i mitt huvud, detta har även varit bra för honom för att få en bredare bild av varför missbruket kommit och varför de pågått så länge. Om jag litar på honom? Inte till 100% och så får de va, med tiden kanske de kommer tillbaka tänker jag. Den enda som kan påverka detta är han, vill han va med mig så är han 100% ärlig. Kämpa på! Tack ännu en gång för dina ord! Det är så skönt att ha någon att prata med, som är i samma situation och förstår ens känslor. Det ger en tröst oh hopp, och gör att det hela känns lite lättare. Jag har också ställt varenda fråga och tanke som har kommit upp i huvudet, och det är på något sätt lite terapeutiskt. Skönt också att inte känna sig ensam med att ha det svårt med tilliten. Kämpa på ni också, förhoppningsvis övervinner kärleken allt.
|
