Det är några dagar sedan jag skrev något, mitt löfte till mig själv har jag hållit ganska bra.

Jag har nästan inte kollat på porr alls, det som hänt är att jag varje dag känt ett behov ”gå och bara kolla”, vilket jag inte riktigt kunnat låta bli, men totalt hela helgen har det varit mindre än 2-3 minuter faktiskt. Det måste jag sluta med, för det är nog som att stå med huvudet i en godisskål och säga att man inte gillar godis....

Jag har försökt aktivera mig och inte tillbringa så mycket tid på nätet alls, vilket ju är jättesvårt dessa tider. Allt finns ju där, en smartphone går inte leva utan (nästan). Att jag inte har en bärbar här hemma längre gör det mycket lättare för det är inte en lika djupt rotad vana att porrsurfa på mobilen eller paddan. Det går, och jag är nöjd över det beslutet.

qwery123 skrev lite senare än mig om kombinationen av alkohol och porr. Jamen... det är ju en stor inkörssträcka även för mig... så det blir inget mer av den vanan heller.

Jag *vet* livet inte kommer bli tråkigare utan att titta och göra dumheter, men det känns inte så riktigt. Lite jobbig känsla kan komma på kvällen när jag har många fler timmar än jag är van.

Nåväl, idag blir det en till dag utan att leva i fantasin.

Jamen, förutom att det faktiskt är människor som av något skäl ”ställer” upp på göra det de gör på filmerna, istället för leva vettiga liv. Jag missbrukar ju dem.... och skäms när jag tänker på det.

- slippa ha en stor hemlighet jag smyger med. Skulle vara skönt och rätt.
- få tid att återuppta någon hobby som jag försummat.
- att träna; känna sig lite friskare, vara ute i naturen mer, själv eller med syskon/syskonbarn/kompisar.

Tänk att kanske få bli vuxen för en gångs skull, med en lite bättre impulskontroll

Jag kidnappar min tråd som jag startade under ett annat namn - med en epostadress jag raderade för ett tag sedan då jag var less på att jag gjorde dumheter på nätet.

Tillbaka på ruta ett, eller dag 1, men det är dags nu. Igen... Gör ett allvarligt försök, och jag känner jag behöver någonstans att skriva av mig lite nu och då så det blir offentligt.

Sedan ungefär en månad sedan har jag gått och lyckats bli nykter från alkohol, det var första tiden i princip omöjligt att uppnå kände jag, men eftersom veckorna gick så ar det gått bra, med stöd utifrån. Det var skönt att inte få något fördömande, ja, kanske några konstiga blickar av de som tycker det är bra sitta och pimpla öl. När jag började denna resa i somras tänkte jag att jag skulle klara av skippa alkohol och porr på en och samma gång, men det gick inte, men jag var helt på det klara att jag måste vara ”snäll” med mig själv och fokusera på det viktigaste först - och i prioritering var nykterheten viktigare även om den inte är lika skamfull och själsligt destruktiv, så har berusningen alltid lett till mer missbruk av porr också. På ett sätt har alltså jag minskat min användning av porr indirekt genom att jag nyktrat till. Men jag har inte slutat helt. Än.

Den erfarenheten jag har från det gör att jag känner mig lite mer säker på att det kan gå att sluta även med denna fruktansvärt irriterande och destruktiva vana - dvs att sitta hemma själv med dator eller annan surfenhet och kolla på porr och gå runt på olika dejtingsidor. Det GER JU INGENTING ÖVERHUVUDTAGET, annat än dåligt samvete, dåligt mående och slösar bort tid.

Jag har återigen sett till jag inte har en dator hemma, vilket är en lite skrämmande känsla. Känslan säger - vad ska jag hitta på? Vad ska jag göra? Hur ska jag få all tid att gå? Lite tryggt tittar jag på mina tankar och säger, ja men det är samma falska tankar som kom när du bestämde dig sluta dricka. Blev inte livet lite bättre av det? Allt smusslande med flaskor är skönt att slippa. All bakfylla. Så, lite uppmuntrad kan jag titta framåt och tänka, det här kommer kunna gå. 😀

En stor del i min skam är ju att jag tillhör en frikyrka, och mitt beteende känns avlägset från den standard jag tror att jag som kristen skall leva efter. Det är tur att vi inte ska kasta första stenen, för ingen är syndfri. Samtidigt - jag kan absolut inte klara av att gå till någon där och berätta och prata om det. En person i kyrkan vet om detta, och vi brukar i bland kort prata om det - hon vet att jag inte är lyckad på området, och hon fördömer inte, men säger hon ber och undrar hur det går. Kanske kommer hennes bönesvar någon gång i år - att jag blivit fri från bojorna.

Att inte ha för lätt tillgång till en dator tänker jag är jätteviktigt, för det är för mig som att sitta på trappen utanför systembolaget och tänka att jag inte ska köpa något. Det finns en bibelvers som är bra

”Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭5:27-30‬ ‭SFB15‬‬

den säger mig - se till att fly från det jobbiga som förleder. Kasta bort det, kanske till vilket pris som helst. För det är viktigare du lever än sitter i missbruk.

Och på samma gång - jag har läst den där versen och försökt bli fri i hur många tiotals år som helst. I hemlighet mest kanske. Eller så har jag inte varit redo att bli fri. Jag vet inte, men oviktigt att gräma sig över att jag kastat bort många år. Nu ska jag vända blad och göra det jag kan för att bli fri.

Okay, det är min incheckning igen, på dag 1.

Tack Johanna, både för uppmuntran och förbön.

Jag är medveten om att jag kommer behöva prata och få stöd IRL lite mer, när vet jag inte, just nu känns det för läskigt, så jag tar kliven här först :-)

Läser jag runt lite så inser jag att jag kommer ha några jobbiga dagar känslomässigt framöver - med trötthet, huvudvärk och annat. Men men. Det får komma. Skönt veta jag är buren och inte helt ensam.

Fort gjort... det gick bra för mig hela gårdagen, tills på kvällen, efter att jag haft en kompis på besök en stund, när han åkte, råkade jag se något vackert ute 🤔som fick mig trigga. Alltså, jag kände det direkt, väldigt obehagligt hur hjärnan ställde om sig. Det ena ledde till det andra, och så hamnade jag ändå i att sitta och titta på film. 😞 Kanske ska jag vara nöjd att jag avstod ca 36 timmar (med huvudvärk o trötthet), och att jag skriver om det här istället för att bara dyka vidare. Jag är inte helt säker jag kan avstå resten av dagen. Men jag har skrivit lite om det i alla fall.

Så här då - trodde jag att jag kunde sluta synda av egen viljekraft, rakt av så där, lyfta mig i håret jag slitit av under alla år? Ja det är klart jag trodde... Men jag får ställa mig på klippan istället, eller snarare, sträcka ut en hand och be att få bli upplyft på klippan :)

Jag kommer aktivera mig utanför hemmet så mycket som möjligt idag, för att undvika att sitta och peta mig i naveln. Kom precis in från en joggingtur, det känns bra, som en nollställare och lite mer fokus på vad som är viktigt. Ska leta upp lite bra musik och fylla hjärnan med ett tag.

Det är lite tråkigt detta forum inte har så mycket aktivitet, för jag är säker på att det finns massor som har problem med detta.

Hej igen,
Tack för ditt svar, jag ska titta på videon och på hemsidan du tipsade om senare ikväll (passar väl bra som distraktion), för nu behöver jag vara bland folk lite 🙂

Jag har tidigare ”stått till svars”/haft någon jag är öppen för, men den gången fungerade det inte, jag har ingen bitterhet över det, förstår när jag tittar inåt i mitt liv att det inte gick då av massa skäl. Men att jag behöver komma dit.

Det finns ju ett par passager i breven om det (tänker på 1 Joh 1:6-9 och i Jak 5), båda på temat ”bekänn era synder för varandra, vandra i ljuset”. Det är ju verser som träffat mig och gjort lite ont under lång tid, för jag har inte vågat göra just det.

Jo, på en del andra områden som nog varit viktigare att lösa ut än just porren, områden som inte är lika skamfyllda, och då har flera av gångerna krampen släppt och jag blivit löst och friare. Så jag tror verkligen också på gemenskap med andra och Guds kraft, och att umgänget med honom är en viktig pusselbit.

Ett nätforum som detta kan aldrig vara hela lösningen, men någonstans tänkte jag att jag behöver börja. Så får jag bli ledd, någon annan har ju bättre kontroll på mitt liv än jag själv 🥰

Tack Lars för att du delar din kamp. Det är väldigt roligt att höra att du har kommit en bit på vägen genom att skippa alkoholen. Det brukar vara då alkoholen går in så går förståndet ut. Jag tycker att du har gjort en bra prioritering där.

Jag anser att du är jätteduktig som hoppar upp då du faller. Det visar i iallafall mig att du har vilja och en bra inställning. Var inte för hård mor dig själv. Mvh Trasig

Måndag morgon

Jag skall dra till jobbet strax, även om vi som de flesta kommer fortsätta jobba på distans så mycket som möjligt, så har jag ett jobb där jag dels har enorm frihet, och dels behöver vara på plats ibland. Det är bra, för som singel vore det döden att sitta hemma året om, tror jag, speciellt som det är svårare träffa släkt och bekanta. Denna vecka ska jag försöka vara ganska mycket på jobbet, för jag tror jag behöver "träffa folk", jobbarkompisar, och få ett litet miljöombyte, dessutom är ju kontorsstolen mycket skönare än soffan ;-)

I helgen har jag valt att proppa in ganska mycket aktiviteter - träffa syskon, vänner och vara ute och hemestra. När jag varit hemma har ovanorna gjort sig påminda, det som dock är intressant är att *ingen* av gångerna "fullföljde" jag dem, även om jag frivilligt hoppade ner i kärret när träskmonstret viskade "kom till mig ska jag få dig att må så bra du vet bara jag kan få dig att må", "nu måste du, det blir bra", så var det något som gjorde att jag ledsnade alla gånger.... Det var liksom inte så roligt som det varit, och jag tänkte saker som, nä, men det här ger ju inget, ganska meningslöst. osv...

Jag tror det dels beror på att jag börjat arbeta med frågorna mer på riktigt än tidigare, och jag ser även att jag har Någon med mig (det har hänt några saker i helgen där jag tänkt - jamen, det är bara Gud som kan synka ihop saker så...).

Kampen är knappast över, den har nog knappt startat. Men - jag ska sluta slå på mig själv när jag misslyckas. För det kommer jag mest troligt göra mer än en gång till.

Det är fortfarande paus på de flesta aktiviteterna i församlingen jag är med i, men till veckan börjar i alla fall kvällsbönen som är på en av vardagarna. Det ska bli skönt, och om det är rätt personer där så vet jag att jag skulle kunna öppna lite av dörren till min kamp. Vilken del, och om, det får jag se, men där vet jag att jag är bland vänner.

Jag tror inte jag kommer checka in här varje dag, men skall försöka skriva allt emellanåt och kanske få lite tips. För det är bra sätta ord någonstans där inte bara jag läser.

Hej. jag känner igen det där med för mycket fritid. Det tyckte jag också i början. Jag märker att det faktiskt ändrat sig. Hjärnan har förmodligen börjat ta andra stigar och det är inte längre något problem att fylla dagarna utan att behöva kämpa med det.

Jag hoppas och tror att vi kommer att bli ett bra gäng vid brunnen. Jag sitter där iallafall ;-) //Trasig

Det har gått "relativt" bra sen jag skrev sist, frekvensen är betydligt mindre, vilket känns bra när jag tänker efter. Jag har inte klarat av hålla tassarna borta helt, men försöker skriva av mig i min privata dagbok och fundera över varför jag hamnar där.

några svar är:

"jag gör det för jag brukar göra det"
"när jag har tråkigt hamnar jag där"

det går klippa av det beteendet genom att inte börja surfa på fel ställen, ibland ledsnar jag också, typ inser "men vad gör jag egentligen". det är skönt att kunna sluta och tänka, nej det där var ju inte det jag vill göra - egentligen.

Idag var jag på Gudstjänst, det kändes bra, och temat som vi skall ha i höst känns också helt rätt :-) Inte om porr direkt, men om att må dåligt. Och hur man än vänder o vrider på det så finns det sådana komponenter som gjort att jag sökt smärtlindring/flykt där jag gjort. Jag hoppas det kommer ges möjlighet att prata lite mer personligt i hemgrupper och förtroligt med de jag känner där.

Jo, uppdaterare lite nu på morgonen, innan jag går till jobbet.

Jag hittade igår kväll när jag skulle sova en oläst bok i min bokhylla - Naken utan att blygas, om en kristen syn på sexualitet. Jag har bara hunnit börja läsa inledningskapitlen, men den verkar lovande. Jag tror det är bra för mig att få en genomkörare med lite genomtänkta argument från olika infallsvinklar, var egentligen sex o co hör hemma. Det är ju inte direkt det som dyker upp när man råkar slå på en tv-serie :-)