Snyggt. Du verkar fatta vad det handlar om. Passa på att njuta av alla nya positiva saker som kommer med att bli kvitt missbruket.
Jag kan starkt rekommendera att skriva listor med allt positivt som du upplever. Listorna är väldigt bra att ha då svackorna kommer.

MVH Trasig

Hej igen!

Vad jag vill åstadkomma med denna tråd tror jag att jag nämnde men förklarade aldrig hur och inte heller tanken med titeln. Hur, jo genom regelbundna uppdateringar om hur det går för att se till att hålla liv i min kamp. Jag kanske också delar goda insikter, utmaningar eller ber om råd. Ni som läser är enormt välkomna att ställa frågor och ge råd. Jag vill särskilt uppmuntra er som bara läser på forumet att skapa ett konto och vara med i samtalen. Något har fört er hit, kanske vill ni lära er mer, kanske kan ni mycket och funderar på att dela med er eller så har ni kanske själva problem. Ta tag i det! Goda råd, nyfikna frågor liksom att söka hjälp tillsammans är nog så viktigt. Jag tror särskilt det är bra för de som kommer nya att det finns liv och mångfald här - det är knappast bara en handfull som brottas med dessa frågor i vårt avlånga land. Titeln: "En hoppfull jakt efter frihet, frimodighet och återupprättelse", jo jag tänker att hopp är så viktigt, jag tänker vara glad och tacksam för en möjlighet att må bättre och leva mer sant. Det är en jakt eftersom man får kämpa och det inte är givet var man hittar rätt, men ju mer man lär sig och övar desto bättre går det. Frihet är nog det ord som först kommer dyker upp hos mig (och många?) om någon skulle fråga vad man skulle känna om någon trollar bort oket av sexuellt beroende i någon form - det längtar jag efter. Frimodighet, när man inte känner att man lever sant mot sig själv, det man tror på eller mot andra och på något sätt försöker leva dubbelt då begränsar man sig, gömmer sig och vågar inte drömma lika stort. Särskilt i min gudsrelation har jag dragit mig undan. Jag tror att Gud alltid kallar oss till större frimodighet, att komma som vi är inför honom - jag har försökt komma som någon annan och det blir inte bra. Slutligen, återupprättelse, jag känner mig som en loser emellanåt, nedsmutsad och långt ifrån där jag var innan. Jag hoppas på att få komma tillbaka på banan, få en ny chans och det gamla ska få tvättas bort av Gud.

Nu är jag alltså inne på min 6e dag utan att ta del av mitt gift och 5e dag sedan jag tog mitt beslut att bryta (snart så kommer jag inte skilja dem åt, men för minnet, det var den 7e+8e jan 2020...). Det går nog ganska bra faktiskt! Har inte varit nära att falla tillbaka (varken vad gäller självsex eller att aktivt söka upp "mat" och i huvudet har det inte hänt alltför mycket). Men däremot känner jag av impulser ibland och det är betydligt svårare att styra tankarna än vad det är att stoppa sig från självsex eller pornografi. Jag har noterat för mig själv att sena kvällar, särskilt när jag ska somna är extra farligt - då söker hjärnan efter något avkopplande/flykt från oro. När jag är trött och sitter på en buss hem har jag också märkt att jag i tanken triggas av tjejer jag ser (ja inte alla, men det som faller inom preferenser), också ett tillfälle då jag kan längta efter att varva ner. Ska vara observant på detta.

Jag är fortsatt hoppfull och bestämd och kämpar vidare! Om än något orolig över att vägen framför är så vääldigt lång...

Tjabba!

När denna dag är slut så har jag ju faktiskt redan nått min första milstolpe, en vecka utan mitt gift! Yaaay! Fortsatt fast besluten att köra på - så har det inte alltid varit, ibland har jag på riktigt tvekat kring min ståndpunkt i frågan och inte vetat vilket jag verkligen vill. Sedan är ju alltid problemet att suget kan ta över kontrollen, men vill kämpa, det vill jag nu. Egentligen har en vecka på många sätt gått väldigt smärtfritt. Samtidigt så tror/förstår jag och märker jag att jag behöver lägga ganska mycket energi rent mentalt på att stålsätta mig att genomföra detta. Jag behöver hålla kampen aktiv så att jag vet vad som gäller även lite mer undermedvetet. Den senaste veckan har också varit krävande från livet utanför och har präglats av rätt mycket jobbiga insikter och stressande drömmar. Jag är i precis ett sådant tillstånd nu då jag normalt sätt skulle falla, det är lite tungt. Jag känner mig orkeslös på många sätt. Förhoppningsvis den kommande veckan så kommer jag med god sömn, tillfrisknande från förkylning och lite träning vara mer med i matchen. Det kommer vara lite mindre stressigt framöver med. Det störiga är de här dagarna som är kvar nu innan dess, kommer jag lyckas? Jag oroar mig lite. Men jag ska lyckas! Be gärna med och för mig eller peppa och håll tummar och tår!



Tack för välkomnandet! Det betyder mycket, jag gläder mig. Allt låter bra, jag fasar dock för de stunder då detta bara kommer kännas som kamp och mörker. Men jag ska fokusera på ljuset!

Det är absolut fantastiskt och jag har verkligen de här dagarna fått/behövt samtala och be väldigt ärligt med och till Gud. Samtidigt kan jag ibland vara ganska trött på honom, och lite uppgiven. Varför har han inte klivit in mer tydligt? Varför har han inte satt ner foten eller gett fler verktyg tidigare? Det är många gånger i mitt liv då jag av helt hjärtat sagt till Gud att han får använda mig som han vill, jag klarar inte allting själv, men jag överlåter mig till honom. Om utmaningen är mig övermäktig och jag ropar på hans hjälp, ska det komma an på min prestation då? Hmm, jag vet inte, men vill vara transparent med vad som rör sig i tankarna.

Jag överväger att ta kontakt för personligt samtal, jag vet inte om jag helt är där ännu. Jag skulle nog behöva det. Oavsett, vi följs åt här, tack!

Guds välsignelse till dig och er med, tack!

Dag 10 nu, igår kväll och dagens kväll har varit svåra. Nu känner jag av ett stort sug, svårt att säga, men det är nog mer kroppens längtan efter sexuell aktivitet än vad det är min längtan efter att ta del av sexuellt material. I min värld så tror jag självsex hade löst problemet tillfälligt men jag vill stå emot. Den stor framgången under dessa stunder av utmaning är att jag märkt att jag lagt till större marginal för fel, jag kan lättare kämpa emot. Det är inte "pang, förlust" när suget normalt skulle kännas övermäktigt. Jag har märkt att det gör skillnad hur jag tänker och agerar innan. Ett misslyckande är dock att jag surfade in på en sida som göder fantasier för mig. Jag tog inte del av något pornografiskt och jag stoppade mig. Det känns dåligt, men jag ser ditt inte som en genomklappning. Jag tänker fortsätta räkna dagar och vara en mer på min vakt. Allt som kroppen och hjärnan kan lura mig att göra för att komma ett steg närmare sexuell lättnad gör den tydligen. Nu tänker jag inte låta mig luras. Jag märkte att ursäkter dök upp - "det är inte sex/pornografi, det är bara lite spännande (och har för mig starka kopplingar". Oh well. Jag ska se till att skriva här nästa gång det känns så svårt för jag märker att det lugnar och hjälper att sätta ord på det. Glad för att ha så här många dagar bakom mig och oavsett ha det så mycket bättre än innan. Jag kämpar vidare.




Tack Trasig! Jaa, jag har nog det. Men beroende på vad de är du bedömer det på, hehe, så är det nog också så att jag oavsett läge ofta är mångordig, det är inte en neurotisk explosion du beskådar här hah. Det är sant, det finns en del bonusdagar som känns bra, jag ska se fram emot dem!

Tack, det känns gott, japp det är min förhoppning med, den finns. Men för mig är det inte uteslutet att dra nytta av egen inre kraft och kärlek heller, det har vi gemensamt. Jag hoppas det går fortsatt bra för dig, nyttja alla till buds stående medel till att fortsatt vara fri! Tack för att du skriver i min tråd och peppar, det är till hjälp.

Två veckor! När denna dagen når sitt slut så har det gått två veckor! :D

Jag tvingade mig att fokusera på Trasigs ord om att det också kommer komma lätta dagar. Sedan jag skrev senast har det nästan bara varit lätt hela tiden, tiden har flugit fram och nu har jag nått vad som får vara min andra milstolpe. Vecka för vecka känns bra som en inledning, men nu tar jag nog sikte på en månad som nästa, med tre veckor som delmål för glädje. Jag vet inte om jag är taggad bara av att känna självkontroll och ta avstånd från något jag ogillar, eller om jag rent fysiskt i kroppen märker av förändringar, jag har hur som helst mått betydligt bättre sedan jag satte stopp. Jag känner mig piggare, gladare och mer motiverad. Jag planerar mer meningsfulla och bra aktiviteter än innan. Jag har kommit igång med träning än mer ordentligt, det är bra. Sömnen kan jag fortfarande förbättra, det är nog nästa mål.

Två saker som är svåra. Det ena är "triggers" i vardagen runt om en, sådant man ser som man tänder på, som påminner om fantasier eller bara en attraktiv tjej. Jag har svårt att ignorera det. Sedan är det kanske inte så att man ska ignorera det per automatik, jag kan bara inte skilja mellan att "kolla normalt" eller kolla på det sätt som triggar problem eller är problematiskt. Mitt i en stressad vardag när man inte är helt närvarande och hjärnan bara gör vad den är osunt intränad till, svårt. Kan lätt bli en snubbeltråd till ett fall. Det får jag se upp med. Kommer man orka att ha sådan total disciplin? Det andra jag märkt är i samband med att jag ska sova och när jag sover och vaknar. Jag är så van vid att ligga och fantisera som en del av att somna. Vaknar jag och har haft en sexuell dröm så har jag traditionellt sett gärna fortsatt den. Jag har bra disciplin pigg, glad och närvarande vid 11:30 på förmiddagen. Men 04:30 yrvaken, förvirrad och med en lockande dröm att återgå till är det svårare. Historiskt vet jag att detta kan bli en fallgrop, det kan skapa ett obehagligt behov som hänger kvar in i dagen och vid dagens början ge problem, eller om det hänger kvar undermedvetet och pockar på uppmärksamheten på kvällen igen. Jag har lyckats slå bort samtliga av dessa nämnda grejor hittills när det gäller det medvetna, ofta går det direkt, nån gång har jag behövt bestämma mig två gånger, men det har liksom aldrig utvecklats i tanken. Jag vet precis som med triggers i vardagen inte om jag klarar ha total disciplin här, förhoppningsvis blir det kanske inte lika krävande som nu. Det jag vet är att jag oavsett måste se till att inleda de dagar då detta har funnits med i sömnen med tempo och andra tankar. Och god sömn natten efter så att det sveps bort till nästa dag.

Det var nog allt för nu. Vi kör vidare!



Tack, det gör jag, vid rätt tillfälle, ville inte pressa mig.

Usch, ja, jag kan bara instämma. Det finns dock en dimension till av det mer än känslan. Realiteten av att inte kunna se att Gud hjälper. Det är ganska ordentligt frustrerande och problematiskt med? Jag hade gärna övertygande och klart sett Guds hand i min situation.

Ja, verkligen, jag ska ta och läsa och meditera över det. För mig är det oerhört viktigt att kunna vara sann mot mig själv och Gud, en stor del av smärtan har varit i att inte kunna vara det. Liksom någonstans att inte kunna dela denna kamp fullt ut med de som finns runt mig. Jag har varit ganska frikostig att nämna vagt om det, men det gör så ont i mig och jag vill inte plåga dem runt om med att påminna om problemet. Det har liksom sakta glömt bort och tystnat. Så rätt drygt att inte kunna vara så ärlig och öppen som man önskar, har ibland gett en känsla av falskhet runt vänner. Men man snackar liksom inte om sexuellt/pornografiskt missbruk/ovana ett gäng ihop på lunchen eller på "kyrkfikat". I alla fall inte som "offer"/innehavare av problem.

Så blir det, tack, ha en fin vecka nu!