|
|
Ursprungligen postat av: Utifrånsettbra  Jag har gjort ett ärligt försök till att sluta porrsurfa.
Idag inleds nytt försök, förhoppningsvis ett ännu mer ärligt försök.
Jag har sedan första gången jag såg porr tittat för mycket. Jag har säkert på de senaste tio åren porrsurfat och onanerat över 3500 gånger. Dvs näst intill dagligen. Jag kanske till och med ligger över ’dagligen’-snittet (3650+).
Jag har en fantastisk fästmö som jag levt ihop med i flera år. Hon är säkerligen övertygad om att jag har potensproblem men vågar inte fråga mig något av rädsla för att såra mig, det är i alla fall vad jag intalar mig. Risken är att jag har gjort en usel analys och att mitt beroende påverkat även hennes självkänsla. För att inte slå på mig ännu hårdare än vad jag gör väljer jag för nu att utgå från första alternativet.
Vi har ingen sexuell relation längre och det gör mig oerhört ledsen. Mitt beroende har gjort att jag nästan är rädd för närhet som kan kopplas till sex. Jag har inga problem med att kramas, men har jag exempelvis bar överkropp eller ligger i sängen får jag nästan en panik-känsla. Detta är relativt nytt, kanske 6mån-1år som det varit så. Innan har jag varit helt i bubblan och inte ens reflekterat över det utan bara hittat mina stunder.
Senast häromdagen gjorde jag något som fick mig att tänka till igen. Min fästmö låg i sängen på bottenvåningen och sov. Då valde jag att istället för att gå och lägga mig bredvid, gick jag ner och porrsurfade Och onanerade. Fan vilken ångest det sen gav mig.
Jag kommer säkerligen hopp fram och tillbaka i tråden, skriva om än det ena än det andra, men det finns en ganska viktig punkt just nu... varken jag eller min fästmö är unga längre och vi är barnlösa. Jag vill så oerhört gärna att vi får chansen att bli föräldrar, det är nog den starkaste drivkraften till att ”lägga ner skiten”. När jag läste om användaren ”trasig” som beskrev att han blev mysigare mot sin fru redan efter 3 veckor blev jag glad. Tänk om jag kunde våga visa min underbara fästmö hur mycket jag uppskattar henne.
Jag tror inte att jag - utan att jag kommit bra mycket längre i min process - kommer våga prata med henne om det.
Ps. 5 minuter innan jag hittade denna sidan öpnade jag ”privat-flik” och tänkte porrsurfa, ändrade mig av någon anledning och började leta efter en chatt eller liknande för att få skriva av mig eller något. Detta forumet känns helt rätt. Det som vore intressant för mig i framtiden vore att ha någon att chatta med. Inledningsvis en professionell men sen gärna en sponsor eller liknande.
Nu har jag tagit ett steg! Det ska jag fira! Men jag vet inte hur. Jag har tidigare Haft onani och porr som både belöning och snuttefilt. Ångest = ta till porr , belöna gott beteende = porr.
Detta blir en utmaning.
Jag vill jättegärna få feedback, jag mår bra av det, peppande ord mår jag bra av med.
Tack för att starta om finns och tack för att ni användare finns..! Jag läste ditt första mail. Men orka ej läsa alla andra. Får hoppas detta inte blir upprepning.. Jag tycker inte du ska skaffa barn du är inte redo. Barn löser inte ditt problem, förutom att dem tar upp mkt tid. De kan hålla dig borta ett tag men sen faller du hårdare igen.. Du måste ta tag i detta innan du skaffar barn. Läk dig själv först. Om du inte kan stötta o läka dig själv. Hur ska du då kunna vara stark inför dina barn när dem har problem. För du har inte själv lärt dig att hantera dina problem...
|